Ledare: Val är enda lösningen

En sorts lugn tycks åter råda i Bangkok, men ingen kan på allvar föreställa sig att Thailands politiska kris skulle vara över. Den nödvändiga – men inte tillräckliga – åtgärden för att återfå lugn och stabilitet är nya val, men det är svårt att föreställa sig att de som nu har makten vågar hålla val. Risken är ju att de förlorar.

Regeringssidan beskriver de så kallade rödskjortor som nu drivits bort från centrala Bangkok som ”terrorister”. Det har också visat sig att det funnits beväpnade grupper bland demonstranterna. Men beskyllningen är ändå orimlig.

Rödskjortorna är inte någon enhetlig rörelse. De flesta är vanliga thailändare, bönder och nybliven medelklass, från landets eftersatta nordöstra delar. Men det finns också sympatisörer i Bangkok, liksom bland polis och militär.

Den avsatte premiärministern Thaksin Shinawatra är en symbolgestalt för rödskjortorna. Som premiärminister vann han stöd bland landets fattiga men anklagades också för att gynna sig själv, sina företag och sin närmaste familjekrets på ett sätt som utlöste ett militärt maktövertagande 2006 och därefter nya val.

I vilken utsträckning Thaksin Shinawatra verkligen kontrollerar rödskjortorna är osäkert. De demonstrationsledare som först gick med på en kompromiss med regeringen tycks inte ha fått stöd från demonstranterna och började då ställa nya krav, vilket till sist utlöste militärens aktion i onsdags. Om Thaksin, som befinner sig i exil, försvinner ur bilden så lär den rörelse som samlats kring hans namn inte upplösas för det.

Regeringen saknar det folkliga mandat som bara kan vinnas genom nya val. Valen efter militärens ingripande 2006 vanns av politiker som var lojala med den störtade Thaksin och som därefter manövrerades bort. Den nuvarande premiärministern Abisith Vejjajiva har haft ett gott rykte men det är oklart hur stark hans ställning är. Hans parti hotas av upplösning och det finns utan tvivel krafter inom militären som hellre styr landet på egen hand.

I alla thailändska kriser har man hänvisat till kungen som den person som kan åstadkomma försoning och kompromisser. Men kungen är nu sjuk och ligger enligt en del uppgifter i koma.

Ingen ur hans omgivning har trätt fram för att mana till besinning, vilket kan tolkas som att det finns kretsar kring hovet och i landets traditionella elit som gärna ser att demonstranternas politiska företrädare blir maktlösa. Går kungen bort blir frågan om tronföljden akut och ännu en faktor som kan bidra till instabilitet.

Thailands situation är dyster. Det är svårt att se några politiska gestalter som förmår höja sig över sina egna särintressen. Nya val är nödvändiga, men val kräver också ömsesidig respekt för motparten och beredskap att förlora utan att slå spelet över ända.