Sådana besked är ovanliga. När Bah-Kuhnke plötsligt meddelar att hon är intresserad av uppdraget ligger det nära till hands att tro att det betyder att ett skifte verkligen är på väg. Miljöpartiets nästa kongress äger rum den 25-27 maj i år.
Ska någon förändring i partiets ledning ske före valet så måste den alltså ske då. Men Bah-Kuhnke själv tillägger att hon inte kandiderar ”i nuläget” och att Isabella Lövin är ”fantastisk” som partiets kvinnliga språkrör. Själv tänkte hon på ett läge som kan uppstå om några år.
Men Miljöpartiets situation inför valet är inte avundsvärd. Och den beror inte bara på att partiet på en rad områden tvingas acceptera socialdemokratisk politik som går i motsatt riktning mot vad MP skulle vilja. MP skadades också mer än många inom partiet vill inse av den häpnadsväckande naivitet som demonstrerades i den så kallade Kaplan-affären 2016, där bland andra bostadsminister Mehmet Kaplan visade sig ha nära kontakter med AKP-regimen i Turkiet.
Den som under lång tid aktivt lyfte fram Kaplan var Gustaf Fridolin, men det språkrör som fick avgå inför den ofrånkomliga extrakongressen var Åsa Romson. Hon hade förvisso gjort en del olämpliga uttalanden, men ingenting som kunde jämföras med Fridolins omdömeslöshet. Romson ersattes som språkrör av Isabella Lövin, och en ommöblering i regeringen följde.
Att det finns miljöpartister som inför valet i september funderar över om personuppställningen är den bästa kan inte förvåna. Bah-Kuhnke har bara varit medlem sedan kort före utnämningen till statsråd 2014 men har av allt att döma snabbt blivit uppskattad av medlemmarna.
Men att efter två år åter byta ut det kvinnliga språkröret och än en gång låta det manliga – Fridolin – vara kvar skulle väcka frågor som Miljöpartiet säkerligen vill slippa.