Det kan mycket väl hända - eftersom det redan hänt. UNT:s artikelserie Uppsala växer, som publicerades på nyhetsplats i början av denna vecka, visar hur det kan gå när Uppsalabon själv får välja: barnfamiljer med smak på stadslivet har inte minsta lust att bosätta sig i en villa i något ytterområde utan väljer oftare i dag stadskärnan med kaféer och folkliv på promenadavstånd med barnvagnen.
Otippat? Nej, egentligen inte.
För ett antal år sedan lade trendspanare sina pannor i djupa veck över att Uppsala inte kunde erbjuda de unga, många gånger välutbildade och välavlönade, attraktiva mötesplatser i staden. Uppenbarligen har detta ändrats och de unga har bildat familj men vill fortsätta att umgås på kaféer, nu med barnvagn i hand.
Som UNT-artiklarna visade har dessa unga nu stött på hinder. Enligt planerarna skulle äldre villaägare sälja sina hus och flytta in till de nybyggda stadsdelarna, t ex det gamla industriområdet på Kungsängen. Så blev det inte. I stället har många barnfamiljer flyttat in där och visserligen fått närhet till stadens lockande utbud men också obefintligt utbud av förskoleplatser, grönområden osv.
Så den cityinriktade barnfamiljen som inte alls var inställd på att ta på sig pendlarrollen tvingas nu pendla med barnen till områden där förskoleplatserna finns. Och vill föräldrarna ta med sig kaffet till en park så att barnen kan leka ute blir det att förflytta sig långt iväg.
Kommunen har uppenbart missat att det hela tiden föds nya barn och att många barnfamiljer väljer att bosätta sig i nybyggda hus. Naturligtvis går det inte att detaljplanera utbyggnad av förskolan parallellt med bostadsbyggandet men någon överensstämmelse borde man kunna förvänta sig i en välskött kommun. I Uppsala har byggföretagen tagit över planeringen av bostadsområdena och även om byggföretagen hade hoppats slippa bygga förskolor och skolor borde kommunen ha ställt högre krav på företagens planering.
Att bygga förskolor kostar förstås pengar och det finns hela tiden risk att de efter några decenniers användning kan bli svåra att fylla med barn. Men det hjälper inte. Infrastrukturen måste fungera. En förskola måste inte nödvändigtvis inrymmas i en stor ny institutionsbyggnad. Det går ofta mycket bra att inrymma förskoleverksamhet i lägenheter. Däremot måste dagens och morgondagens förskolebarn bevaras för att få tillbringa sin förskoletid i bussar. Bussar borde bara bli ett alternativ under en mycket begränsad övergångstid. En buss är ett fordon och ingen lämplig daglig miljö för små barn.