Trollspön över en förändrad stad
Detta är en ledarkrönika. UNT:s ledarsida är liberal.
När Uppsala 2007 firade 300-årsminnet av Carl von Linnés födelse blommade kreativiteten upp som den vackraste linneanska blomsteräng. Stadsträdgårdsmästaren Karin Åkerblom prydde inte bara Stadsträdgården utan hela staden med färgrika blomsterarrangemang och en nästan oändligt lång rad punkter markerade Linnés födelseår.
Det var inte bara pompa och siratlig ståt med parader utan det var små barn, utklädda till blommor, det var dans, det var både lättsamt glatt och djupt allvarligt. Det var i bästa mening en blandning av allt det Uppsala kan och vill.
Det fina med detta är att det förefaller ha varit också ett hållbart firande - för kreativiteten och fantasin har hållit i sig. Det verkar som om proppen gick ur det tröga, långbänks-Uppsala och förbyttes i ett glatt, varmt och synnerligen fantasifullt Uppsala.
Stadskärnan har under året som gått genomgått en påtaglig metamorfos, oberoende av planerna på kulturhuvudstadsansökningens inriktning. Staden har blivit än mer inbjudande och lockande att vara i. Det finns inte längre några hinder mot att slå sig ned vid åkanten, att ha med sig hämtnudlar om man är student, en latte om man är småbarnsmamma eller en tidning och kaffe om man är äldre.
Årummet är numera ett rum som är utformat på olika vis och efter de olika sorters människor som befolkar staden. Det finns vanliga bänkar för den vill sitta ordentligt, det finns finurligt utformade formationer för den som vill lägga sig ned och njuta av solen, det finns kaféer och det finns konstverk som också är sittplatser.
Och när staden var som mörkast - då! Då installerades ljuskonstverk som lyste upp den gamla stadskärnan mörka trötta vrår på ett sätt som gav Uppsalaborna något så enkelt men också så svåråtkomligt i stadsplaneringen - värme, lust och glädje.
Jag vill helst undvika att bli alltför genuspuritansk men jag undrar om det inte finns en skillnad här mellan manligt och kvinnligt. Männen byggde staden, dess hus och gator men det verkar som om kvinnorna som någon sorts goda feer med sina trollspön gett staden ett liv och en livfullhet. Jag tänker framför allt på just Karin Åkerblom som är den som under innevarande år planerat och livat upp stadskärnan och gjort den till en upplevelse.
En stad av Uppsalas storlek måste förstås ha en livlig handel också i sitt centrum men de två senaste årens stadsomvandling visar att det också behövs andra upplevelser än att bara shoppa för att få liv i en stad. För att travestera den gamle filosofen Descartes skulle jag vilja säga att devisen "jag shoppar, alltså finns jag" inte räcker för Uppsala. I stället borde den vara "jag upplever min stad, alltså finns jag".
kersti.kollberg@telia.com