När mark på landsbygden styckas upp för bebyggelse vill markägare förstås ha ut så mycket som möjligt i form av byggbara tomter. Det är stadsplanerarnas ansvar att se till att planen blir rimlig och hållbar, inte bara för de boende utan för samhället i stort och för miljö och klimat. Ska invånarna behöv skjutsa och hämta i förskolor och skolor flera mil bort? Då kommer många familjer med säkerhet att behöva en egen bil - kanske två. Planerar man områden med hög boendestandard bara för privilegierade som dessutom har råd med bil/ar? Kommer tillräckligt med butiker och service att finnas i området, som man kan nå gående eller med cykel? Kommer bussar fram på gatorna så att man kan leva enkelt utan bil? Hur mycket ska det nya området bidra med i form av ytterligare belastning på trafiken och klimatet?
I Lindbacken öster om Uppsala är det som om samhällets planarbete imploderat för trycket redan från början. Visserligen blir en skola snart klar - sent omsider. Det finns ett par förskolor i området. Och det finns en Ica-butik. Är mer service på ingång? Det beror på om etableringen lockar entreprenörer. Man kan inte tvinga någon att starta ett gym eller en frisersalong.
Lindbacken, med uppemot 4 000 invånare, är en egen satellit på landsbygden, 8,5 kilometer från Stora Torget i Uppsala. Lite i längsta laget om man tänker sig ett cyklande liv med ungar och matvaror. Med buss är det dock sex minuters resa till Gränbystaden där det mesta finns i serviceväg. Men för att komma dit måste en Lindbackenbo, till exempel med rullator eller barnvagn och kortbenta ungar, gå ända ut till Östhammarsvägens påfart. Det går nämligen inte in några bussar på Lindbackens gator. De är alldeles för trånga! (UL-resan kostar dessutom närmare hundralappen tur och retur eftersom Lindbacken placerats i zon 2.)
"Lindbacken kom till i en annan tid", säger S-kommunalrådet Erik Pelling. Om 2010 alltså var "en annan tid" får vi hoppas att Uppsala kommun har lärt av sina 2000-talsmissar. Som då Industristaden, fylld av inflyttande barnfamiljer, visade sig sakna både förskolor, skolor och lekytor.
Att bygga tätt i staden är nödvändigt - till en rimlig hållbarhetsgräns. Att bygga tätt på landsbygden borde väl rimligtvis inte vara lika nödvändigt. Och att bygga så packat utanför stan, att inte ens sådana bussar som enkelt rullar inne staden kommer fram på gatorna - det kräver en förklaring. Vem är det som styr planeringen?