Nu måste EU-länderna få ordning på sina ekonomier! Så tycker många svenskar, inte minst därför att Sverige har bäst ordning av alla EU-länder. Och så tycker exempelvis också EU-parlamentet. EU:s finansministrar har funderat över framtiden under många sammanträden. Men det kärvar. Inte mycket har hänt utom att regeringarna med växlande framgång bantar i sina budgetar.
Det här är inte någon teoretisk fråga. När euron skapades var det många ekonomer som varnade: Utan gemensamma regler kan man inte ha en gemensam valuta. Det visade sig ju senare att EU varken hade regler eller tillsyn som kunde hantera krisen. Och EU-länderna struntade blankt i de regler för budgetunderskott och statsskuld som faktiskt fanns.
I Sverige vill de flesta bara hålla sig så långt borta som möjligt från de där ansvarslösa länderna som inte kan sköta sin ekonomi. Att det skulle vara bra att få politiskt inflytande över de ekonomiska åtgärder som kommer att bli nödvändiga är inte en tanke som slagit rot hos svenskarna. Alla opinionsundersökningar som gjorts i vårt land på senare tid visar på mycket låg entusiasm för euron.
Men det är inte bara hos oss som tanken på en gemensam ekonomisk politik är impopulär. Så fort man börjar diskutera konkreta åtgärder bland EU-länderna så blir det nej. England, som tillhör de värsta krisländerna, motsätter sig av princip alla förslag. När man diskuterar om EU-medlemmarna borde visa sina budgetar i förväg för en granskning, innan respektive parlament tar ställning, blir svaret ett gemensamt Bu! Tanken att skapa en EU:s finansinspektion med överstatliga befogenheter avvisas med kraft. Man säger också nej till att skapa en stor krisfond. Samtidigt kräver EU-parlamentet kraftfulla åtgärder.
Knäckfrågan är att problemen är gemensamma. Banktillsynen i ett land har ingen koll på risker i andra länder. Men finanskrisen visade just hur beroende alla länder är av varandra. Finansmarknaderna skiljer inte heller på euroländer och andra. Det lilla Sverige behandlas som en svans på euron. Det är inte alldeles säkert att vårt land, trots sin egen goda ekonomi, kommer ur den här krisen utan problem. Vi är ju mycket beroende av vår export, vilket förutsätter att andra länder vill och har råd att köpa våra produkter.
Nationalismen är just nu ovanligt stark i de flesta EU-länder. Man vill för liv och pina inte ha någon utomstående inblandning i sin ekonomiska politik. Frågan är bara om totalt självbestämmande går att förena med en gemensam valuta eller nära politiskt samarbete. Att det gick bra under den ovanligt långa högkonjunkturen är inte något bevis för att det fungerar i en krissituation.
Eftersom euron är ett politiskt projekt kommer den nog att överleva på något sätt. Men lätt blir det inte. Och vårt land får nog i framtiden flera anledningar att tänka över sitt nej till euron.