Det lyckade exemplet är förstås de Nya Moderaterna. Fredrik Reinfeldt och Anders Borg bestämde sig för att flytta partiet mot mitten för att på så sätt fånga upp de viktiga storstadsväljarna och skapa ett stort maktparti. Strategin lyckades och Moderaterna är nu det största partiet enligt opinionssiffrorna. Det var inte alla moderater som gillade förändringarna, men kritiken tystnade när valsiffrorna kom.
Miljöpartiet lyckades också bra med sin förvandling från orealistiska miljöextremister till ett populistiskt kompromissparti med makten i sikte.
Folkpartiet valde bort snällismen vilket var framgångsrikt i början. Sedan blev det mest skolfrågor och personligt ansvar, vilket inte gick så bra. Partiet försvann i skuggan av Moderaterna och nu börjar röster höras för en vänstersväng tillbaka till socialliberalismen.
Kristdemokraterna försökte göra sig av med den kristna stämpeln och bli ett parti på högerkanten för familjen och ”verklighetens folk”. Det fungerade inte och partiet ligger nu under fyraprocentgränsen enligt väljarbarometrarna.
Socialdemokraterna talade åtminstone på Mona Sahlins tid mycket om förnyelse. Vad det innebar avslöjade hon till omvärldens häpnad i slutet av förra året. Hon hade gått till val på en politik som hon inte trodde på. Så avgick hon och Håkan Juholt skulle visa omvärlden vilken förnyelse han trodde på. Nytt och helt oprövat folk i ledningen blev svaret. Den nya politiken vet vi ännu inte mycket om, men det lutar väl snarast åt en vänstersväng tillbaka till de riktigt gamla rötterna. Opinionssiffrorna har inte givit något klart besked ännu.
I Centerpartiet var det Maud Olofsson som skulle stå för förnyelsen. Småföretag och Stureplanscenter blev resultatet, något som uppenbarligen inte alls tilltalade väljarna. Partiet dök och kretsar nu kring det farliga fyraprocentstrecket. Allt högre ropar de som vill att hon ska avgå. Den mest omtalade möjliga efterträdaren är överraskande nog Annie Johansson, ung, skärpt och karismatisk. Men ideologiskt kallar hon sig nyliberal och åberopar Ayn Rand, snarast en extremist bland nyliberaler. En annan idol är Margaret Thatcher!
Maud Olofssons egen kandidat lär vara Anna-Karin Hatt, som ser sig som socialliberal men tycks mer obestämd i profilen. Nyliberalism eller socialliberalism är väl så långt man kan komma från den ursprungliga Centern. Praktisk politik var en gång deras framgångsrecept, inte ideologi. Landsbygden och pensionärerna var då deras kärnväljare, men skulle det receptet fungera i dag?
Det där med politisk förnyelse är inte så lätt, visar det sig. Väljarna tycks vara mer oförutsägbara än partierna tror.