Tänker man på samhället på detta sätt, ter sig all denna komplexitet ganska fantastisk. En rikedom som gör våra liv bättre och förhoppningsvis lyckligare. Historiskt sett har differentieringen möjliggjorts av en långvarig centraliseringsprocess där statsmakten träder in och beviljar oss skydd. När var och en inte behöver tänka på sin direkta överlevnad frigörs så småningom energi för annat; samhället förtätas och differentieras, kreativitet och utveckling blir möjlig.
Hur ska denna vår uppnådda rikedom bäst förvaltas idag? Svaret skulle kunna vara genom att differentiera också när det gäller ledningsmodeller, att vara så att säga polykulturell i valet av vilken slags organisation som väljs för samhällets skilda sfärer. Det faktiska svaret, åtminstone inom staten, är emellertid ett helt annat.
New Public Management (NPM) som är den alltigenom styrande ledningsfilosofin inom statlig verksamhet sedan snart 20 år tillbaka, är i grunden en monokulturell ansats. Allt tänks kunna fungera enligt samma, marknadsmässiga, principer oavsett om det handlar om sjukvård, undervisning, forskning, biblioteksverksamhet eller daghem.
Värdena och tankemönstren bakom NPM är hämtade från näringslivet. Därmed kan vi konstatera att marknadens ”logik” med värden som lönsamhet, vinst och effektivitet, i stark kontrast till det faktiskt differentierade samhälle som omger oss, i Sverige av alla länder kolonialiserat staten. I sig är det märkligt.
För inte så länge sedan var ju företag i Sverige närmast ett skällsord. Snabbt har Sverige således rört sig från ”socialism light” till nyliberalism. Samtidigt lever dock ”lager” av tidigare ledningsmodeller kvar; till exempel professionsstyrning. Läkare, lärare, forskare, jurister är yrkesgrupper som traditionellt haft stort självbestämmande, och där en hel del av identitet och kreativitet hängt samman med just detta. Det självbestämmandet, som har vilat på gemensamt delade värden och en utvecklad kvalitetskontroll, utmanas i högsta grad av den monokultur och de managers som växt fram som en följd av NPM.
Motstånd har börjat formas, och inflytelserika opinionsbildare som Maciej Zaremba har tagit till orda, men idag är det svårt att sia om detta blir en verklig vändpunkt eller det bittra slutet på en gammal tid. Låt oss hoppas på det förra. Annars är det i värsta fall ”du sköna, nya värld” som står för dörren.