För ett år sedan var Stefan Löfven ny som partiledare, och självklart osäker i talarstolen på första maj. Nu är han varm i kläderna, med sin första kongress i ryggen liksom ett nybakat vårbudgetförslag. Den socialdemokratiska politiken börjar ta form och det är Löfven som ska berätta om den, så pass bra att man vinner valet nästa år. Detta är uppdraget, och igår var det dags för eldprovet i förstamajtalet i Malmö.
Det råder inget tvivel om att Löfven blivit en bättre talare i så motto att han når ut med sitt budskap. Dock finns det en baksida med att han lämnat sin fackligt resonerande stil bakom sig och blivit mer konfrontativ i sin retorik. Delvis var det ju den lågmälda stilen som gjorde honom populär bland många. Han gör nu sitt bästa för att beskriva regeringens misslyckanden – men i grenen ”ta heder och ära av motståndaren” har han fortfarande mycket att lära från S-ledare som Olof Palme och Göran Persson.
Huvudbudskapet på första maj, och sannolikt i nästa års valrörelse, är att Sveriges ungdomar ska få det bättre med en S-regering. Löfven ägnade förvisso talartid åt företagen, som står inför ett generationsskifte. Han talade också om jämställdhet (”vi behöver en feministisk agenda”) och om internationella frågor (”våldet i Syrien måste upphöra”). Ämnena bockades av, de är förvisso viktiga, men mellan talare och publik hände mycket lite. När ungdomarna kom på tal hettade det till: ”Vi tror på er”, dundrade han.
Den stora satsningen i höstens socialdemokratiska valbudget blir också 90-dagarsgarantin, att ungdomar ska få jobb eller utbildning efter 90 dagars arbetslöshet. Det är ett ambitiöst mål som träffar mitt i ett folkligt förankrat problem – ungdomsarbetslösheten. Regeringen behöver sannolikt komma fram med ett svar på detta, mer än att man tänker behålla halverad arbetsgivaravgift och restaurangmoms.
De ungdomar som ska ut i arbetslivet behöver naturligtvis en bra utbildning. Här har Stefan Löfven ett problem eftersom han tydligen tänker såga regeringens skolpolitik samtidigt som han håller med om i stort sett alla reformer som genomförts (rutavdrag för läxhjälp undantaget). Löfvens uppräkning av åtgärder blir en upprepning av Jan Björklunds lista av reformer, det vill säga utbildningsministern som fått allt om bakfoten.
Mycket hänger nu på om Stefan Löfven kan få Sveriges unga att tro att ”de kan ta en plats i den globala ekonomin”. Och att han kan få övriga att tro att Sverige blir ett bättre land att leva i med de små steg mot förändring som hittills föreslagits. Företrädaren Håkan Juholt var för två år sedan i Falun och sa att han ville hålla upp ett paraply för den som står ute i regnet. I Löfvens version av solidaritet är ”jag gläds åt dig i medvind och stöttar dig i motvind”, kanske en bra devis i hans eget parti nästa gång en ledande företrädare ska väljas.