Sverige har valts in i FN:s säkerhetsråd, tidigare chefen för fältavdelningen vid FN:s kontor för mänskliga rättigheter i Geneve sommarpratade i P1 den 11 juli. Och jämställdhetsminister Åsa Regnér (S) var under tisdagen i New York för att delta i FN:s nya globala partnerskap för att stoppa våld mot barn.
Att jämställdhetsministern åker till New York för att bekämpa våld mot barn är bra. Problemet är att det är svårt att ha förtroende för världsorganisationen i frågan. Det blir tydligt av Anders Kompass sommarprat. I juli 2014 tog Kompass del av en rapport om franska FN-soldaters sexuella övergrepp mot barn i Centralafrikanska Republiken. De soldater som skulle skydda dessa pojkar, vissa bara nio år gamla, hade i stället våldtagit och förnedrat dem och gjort en redan otrygg tillvaro omöjlig.
Kompass kontaktade de franska myndigheterna. De skyldiga soldaterna hämtades hem och ställdes inför rätta. Men internt i FN möttes han av en kall hand. Han blev ombedd att avgå, utfryst och anklagad för tjänstefel.
Drygt ett år senare, i slutet på 2015, friades Kompass av en oberoende extern utredning på alla punkter och utredningen hävdar att han, som företrädare för mänskliga rättigheter, har skött sitt jobb. Det framgår i utredningen även att cheferna för FN:s styrkor i Centralafrikanska Republiken såväl som flera andra inom organisationen hade vetat om övergreppen, men avhållit sig från att åtgärda det på grund av bekymmer om repressalier eller osäkerhet.
Förenta Nationerna däremot har inte gett Anders Kompass upprättelse i frågan. Världsorganisationen är ovillig att erkänna sitt misstag och vill inte kännas vid problemen i organisationen. Och känns man inte vid problemen kan man heller inte lösa dem.
Därför är det osannolikt att FN kommer att lyckas få slut på våldet mot barn före 2030, vilket är målet i det globala partnerskapet för att stoppa våld mot barn som lanserades under tisdagen. Tystar man sexuellt våld mot barn internt är partnerskapet dömt att misslyckas med att förebygga våld såväl internt som externt.
Om man tidigare sett mellan fingrarna vad gäller våldtäkter av barn i en organisation som säger sig ha nolltolerans gentemot just sexuellt våld är det svårt att tänka sig att samma organisation en gång för alla kommer att kunna stoppa våldet mot barn globalt.
Åsa Regnér och Sverige har en lång uppförsbacke om man faktiskt vill kunna göra skillnad i det globala partnerskapet för att stoppa våld mot barn. Om FN:s nya partnerskap ska bli mer än bara tomma ord krävs omorganiseringar för att främja en intern kultur där uppmärksammandet av sexuellt våld inte leder till utfrysning. Det ska vara lätt att göra rätt. FN måste hitta tillbaka till sin moraliska kompass.