Ser vi slutet på republikanernas dominans

SIGNERAT. Ändå borde Reagans seger inte ha kommit som en överraskning. Redan 1969 analyserade Kevin Philips de långsiktiga förskjutningarna i den amerikanska väljarkåren. Boken The Emerging Republican Majority blev obligatorisk läsning för alla som ville förstå hur amerikansk politik förändrades under 1970- och 1980-talen.

Uppsala2004-08-30 10:00
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
I dag uppfattar många den republikanska majoriteten som lika självklar som demokraternas dominans uppfattades före 1980. Men kanske är också denna föreställning en illusion?

Två av USA:s främsta politiska bedömare anser just detta. Med en tydlig blinkning till Kevin Philips hävdar John B Judis och Ruy Teixeira i The Emerging Democratic Majority, först utgiven 2002, att de långsiktiga förskjutningarna i dagens amerikanska väljarkår nu åter gynnar demokraterna. Judis är senior editor i The New Republic, kanske USA:s ledande politiska tidskrift, och Teixeira är forskare vid The Century Foundation. Boken har hyllats av bedömare med olika politiska sympatier för klarheten i argumenteringen och för den övertygande användningen av nytt statistiskt material.

The Emerging Democratic Majority är ingen "motbok" mot Philips verk för mer än trettio år sedan. Tvärtom bekräftar Judis och Teixeira de resonemang som Philips var bland de första att formulera i tryck: En ny politisk majoritet växte fram under 1960-talet. Medan omvärlden bara såg den liberala medborgarrättsrörelsen och protesterna mot kriget i Vietnam föll den koalition samman som skapat den demokratiska dominansen från 1930-talet och framåt. Kritik av högre skatter och stora välfärdsprogram som inte tycktes fungera förenades med motvilja mot den "långhåriga" motkultur som föreföll hota grundläggande amerikanska värderingar. En ny form av folkligt förankrad konservatism blev möjlig och exploaterades skickligt, först av Richard Nixon och senare av Reagan.

Enligt Judis och Teixeira befinner vi oss i början av 2000-talet vid en liknande brytpunkt. Den republikanska koalitionen av affärsintressen och folklig konservatism, ofta med kristet fundamentalistiska förtecken, håller på att brytas upp. Kriget mot terrorn har dolt den utveckling som sker, men när molnen skingrats kommer den långsiktiga förskjutningen till demokraternas fördel att fortsätta.

Vilka väljargrupper kan tänkas ingå i en sådan ny demokratisk majoritiet? En grupp tycks vara vita arbetar- och medelklassväljare av det slag som från 1968 och framåt drogs till republikanerna men som nu anser att demokraterna har större intresse för deras egen ekonomiska trygghet. Tre andra grupper är etniska minoriteter, förvärvsarbetande kvinnor samt de grupper som i USA kallas för "professionals", alltså lärare, läkare, arkitekter, sjuksköterskor och andra med speciella och kvalificerade yrkeskunskaper. Dessa tre grupper var typiskt demokratiska väljare också på 70-talet, men nu ökar deras andel av väljarkåren starkt.

Geografiskt kommer denna nya allians av väljare att vara starkast i storstadsområden i nordöst, i delar av Mellanvästern, och längs Stillahavskusten - en spegelbild av den postindustriella ekonomins utbredning. Omvänt behåller republikanerna sin styrka i områden där den ekonomiska omvandlingen går långsamt.

Det är inga uppseendeväckande "vänsteråsikter" som håller samman denna framväxande koalition - tvärt emot vad republikanerna gärna vill påstå. Judis och Teixeira talar om en progressiv mittenpolitik med krav på både personlig frihet och social anständighet. Om de har rätt så kommer demokraternas ställning att stärkas långsiktigt, oavsett vem som vinner i november.

Läs mer om