När regionfullmäktige samlades i onsdags stod Akademiska sjukhuset i fokus under punkten ”Årsredovisning för Region Uppsala 2018”. Konstigt vore annars, med tanke på hela 377 miljoner kronor i underskott. Även om Akademiska har dragits med ekonomiska problem i ett kvartssekel sticker fjolåret ut. Som revisorernas ordförande Cecilia Forss sa inför fullmäktige är det ”inte acceptabelt” att prognosen i augusti visade ett underskott på 261 miljoner för att bara fyra månader senare hamna på 376 miljoner. Flera mål nås inte, nettokostnadsökningen är för hög - och den politiska styrningen brister.
Hård, men rättvis, kritik.
Problemen är vid det här laget väl kända. Det saknas vårdplatser och vårdpersonal, vilket i sin tur hotar patientsäkerheten och leder till långa vårdköer. Primärvården måste också fungera bättre, så att en del patienter inte behöver söka sig till Akademiska.
Det moderata regionrådet Stefan Olsson påpekade att skattehöjningen under den förra mandatperioden, under S-ledning, inte har kommit åt de strukturella problemen som sjukhuset dras med. Även Liberalernas Carl Nettelblad sa i debatten att skattehöjningar inte ändrar den övergripande trenden. Enligt Nettelblad behövs ett individ- och verksamhetsperspektiv, i stället för ett byråkratperspektiv. Han har en god poäng: i stället för att bara beskriva hyrpersonalen som ett problem, behöver man också ställa sig frågan varför sjuksköterskor säger upp sig från sina ordinarie jobb.
Är villkoren för dåliga är det inte märkligt att så sker.
Johan Örjes (C) menade att man, på grund av risken för att anklagas för detaljstyrning, från sjukhusstyrelsens sida har tagit ett steg tillbaka. Han räknar med att en skärpt styrning kommer att möta motstånd, och att det kan förklara varför mer styrning har dröjt.
Börje Wennberg (S) medgav att han tidigare, som ansvarig politiker, hade tänkt att ”hur i all sin dar” skulle han klara av detta. Men han ville gärna ge sig en klapp på axeln och citerade Gunde Svan: "ingenting är omöjligt”. Wennbergs partikamrat Vivianne Macdisi ville betona hur bra vården ändå är, och att alla svenska universitetssjukhus dras med förluster. Även Malin Sjöberg Högrell (L) beskrev sjukhusets vård som ”världsklass” och hon berömde även lasarettet i Enköping. Från Vänsterpartiets sida har man lösningen klar, och det är att mer pengar behöver skjutas till. Sverigedemokraterna passade på att känga till både nuvarande och tidigare styren.
Som ny ordförande i sjukhusstyrelsen för Akademiska sa Sjöberg Högrell i höstas att hon är ”född optimist”. I fullmäktige påpekade hon att verklighet och budget måste gå ihop, och att det väntar svåra beslut. Den blågröna koalitionen kommer snart att presentera en plan för en hållbar ekonomi. Ska de lyckas med det som misslyckats så många gånger förr? Sjöberg Högrells optimism kan behövas.