Samsyn behövs i klimatpolitiken
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Bakgrunden till inlägget är diskussionen om klimatförändringarna och trafikens betydelse för att hejda ökningen av den förhöjda växthuseffekten.
Redan nu kan staten höja ett pekfinger mot kommuner som inte gör något åt buller och utsläpp. Uppsala har t ex fått reprimander för just höga utsläpp av bl a partiklar i innerstaden. Något har detta finger kanske hjälpt men någon avgörande betydelse för utvecklingen av Uppsalas trafikpolitik har det ju inte inneburit.
De tre miljöpartisternas förslag skulle vara självklart om det vore så att det funnes en gemensam klimatpolitik i Sverige, en politik som går ut på att det gäller att gemensamt och solidariskt se till att Sverige bidrar så lite som möjlighet till klimatförsämringen och att landets kommuner måste bära ett delat ansvar för detta.
Denna samsyn finns dock inte - ännu. Fortfarande träter man om det verkligen är meningsfullt att vi i Sverige drar ned på privatbilismen när Kina och Indien fortsätter att stå för de utsläpp som har den stora och avgörande betydelsen för jordklotets klimat. "Vi i lilla Sverige kan ändå göra så lite att det är betydelselöst", brukar det ofta heta i den svenska debatten.
I kommunerna finns inte heller någon samsyn. Den nuvarande majoriteten i Uppsala, till exempel, är mer intresserad av privatbilismens framkomlighet i innerstaden än en begränsning av densamma. Den förra röd-gröna majoriteten gjorde många uttalanden om att man ville prioritera kollektivtrafiken framför privatbilismen men genomförde inte de nödvändiga åtgärderna för det.
Ändå är det så att det är landets storstäder som är nyckelfaktorer i klimatpolitiken. Där bor människor tätt tillsammans och där finns de bästa förutsättningarna för en bra kollektivtrafik medan fortsatta satsningar på privatbilismen gör den lokala och den globala miljön sämre.
De tre miljöpartisternas förslag med statliga bidrag till kollektivtrafiken kan vara en detalj i den stora klimatstrategin som Sverige behöver. Det viktigaste är dock att verka för en gemensam politik. Det finns flera skäl för det. Ett är att ett välmående lands miljösatsningar kan verka som förebilder för andra länder. (Det finns idéer och teknik i vårt land!)
Ett annat skäl är att det behövs många olika lösningar på transporterna i vårt land. För att de invånare för vilka kollektivtrafiken inte är något alternativ, t ex de som bor i glesbygd, är rörelsehindrade osv, ska kunna använda den mest ändamålsenlig lösningen, bilen, bör storstadsområdena satsa avsevärt mycket mer på kollektivtrafiken.