KERSTI KOLLBERG: Samråd om staden måste få ta sin tid

Det är inte säkert att ommöbleringen på Stadsbyggnadskontoret kommer att innebära några stora förändringar i Uppsalas närmaste utbyggnad. Självfallet spelar det roll hur tjänstemännens uppgifter utförs, och det är olyckligt att kontoret inte fungerat tillfredsställande de senaste åren då Uppsala präglats av en närmast hektisk utbyggnad. I grunden ligger dock huvudansvaret för de kritiserade förhållandena inte hos den berörda förvaltningen utan hos de ansvariga politikerna.

Byggnadsnämnden och dess tjänstemannaförvaltning stadsbyggnadskontoret har en central ställning i kommunen. Denna ställning accentueras ännu mer av den kraftiga expansion som sker i Uppsala för närvarande.

Dock ter sig denna expansion för många Uppsalabor något vildvuxen och ohämmad. Stadsbilden förändras i rask takt, fastigheter rivs eller byggs om, gamla välkända miljöer förändras utan så att säga föregående varning. Kort sagt verkar Uppsalas utveckling fortskrida utan att någon håller sitt vakande öga över den.

Det innebär att kommuninvånarna kan möta nya byggnader där man minst anat att något skulle komma. Det har också varit svårt att förutse förändringar eftersom den många gånger tråkiga, men trots allt mer demokratiska, processen med bygglov och remisser reducerats. Jag vågar påstå att många Uppsalabor inte hade en aning om hur byggnaderna i kvarteret Blåsenhus skulle utformas fast vi var åtskilliga som uttryckte onda aningar.

Desto mer uppfriskande är det att se att den fortsatta utbyggnaden i Blåsenhus nu hejdats av den demokratiska processen. En rad remissinstanser har haft starka invändningar mot om- och tillbyggnaden av den gamla Patologen vid Akademiska sjukhuset. Stadsbyggnadskontoret ska justera planerna för utbyggnaden innan byggenskapen fortsätter.

Moderaterna i kommunens ledning beskylls ofta för att slå dövörat till i plan- och byggärenden och de påstås bejaka all utbyggnad framför allt i innerstaden. Även om dessa påståenden vore korrekta spelar det ingen roll för ansvarstagandet. Kommunledningen består av fler partier än ett och alla partier bär förstås ansvaret för det som sker i Uppsala just nu.
Även oppositionen måste bära sitt ansvar. Den har haft makten under ett stort antal år och lagt grunden till det som sker i dag.

Det rimliga är nu att förankra en rollfördelning mellan politiker och tjänstemän som alla parter kan godta. Därutöver behövs en konsensus, alltså ett verkligt samförstånd, över alla gränser om hur Uppsala ska utformas i framtiden.

Ska det vara höghus eller rentav riktigt höga i hus i stadskärnan, eller ska man bevara det gamla och satsa på nytt i periferin? Hur ska centrala områden i staden omvandlas och ska de, likt norra Kåbo, få sin villastadskaraktär förändrad?
Ett djupt samrådsförfarande mellan allmänhet, politiker och tjänstemän måste få ta sin tid.