Det finns de som avvisar all vapenexport med goda skäl för sitt ställningstagande. Vi andra, som är beredda att kompromissa och hitta rimliga lösningar, kan ändå ställa krav på våra försvarspolitiker. Hycklandet måste få ett slut. Dags för klartext om vårt beroende av vapenexporten och realistiska krav på mottagarländerna. Tydliga regler är bättre än moraliskt svammel. ”Skandaler” återkommer ständigt inom vapenexporten, oberoende av den sittande regeringen. Undanflykterna och det förljugna språket tycks också evigt vara desamma.
Denna regering har dock gått ett steg längre. Målmedvetet har den skapat ett orwellskt språk för att beskriva vår försvarspolitiska verklighet. Glidande formuleringar och stundtals rent nyskapade ord för oss ut i gränslandet mellan ren lögn och reklamens drömvärld. Resultatet blir en bild av försvaret som i väsentliga avseenden är mycket olik verkligheten.
Allan Widman (FP) och Mikael Oscarsson (KD) är de enda i försvarsutskottet som pekat på bristerna. De andra tiger. Moderaterna av lojalitet, Socialdemokraterna därför att det blir dyrt att täta det sjunkande skeppet. Miljöpartiet och Vänsterpartiet tiger därför att för dem kan försvaret aldrig bli litet nog. Centerns tystnad är djup och obegriplig.
Låt oss titta på språkbruket: Löftet att ”Hela Sverige skall försvaras” betyder i klartext ”Vi klarar att hålla Arlanda”. Armén skall ha ”sju omedelbart insatsklara bataljoner före 2019”. Fyra av dem kallas ”manöverbataljoner”. Det betyder att de inte duger till verklig strid utan bara klarar patrulluppdrag. Tre blir stridande bataljoner, men 2019 är deras stridsfordon snart trettio år gamla.
Regeringen säger: ”Vi har ett försvar i balans”. Det betyder att anslag och utgifter balanserar. Det gör de av det enkla skälet att övningar ställts in och att nödvändiga materielanskaffningar skjutits på en osäker framtid. För dem som lovar att ”solidariskt bistå våra grannar” i en kris, borde också den totala bristen på modernt luftvärn vara bekymmersam. Men ingen tänker göra något åt saken. Tvärtom innebär säkert en framtida nyanskaffning av flygplan att varken marinen eller armén kan göras stridsdugliga.
Norge har i dagarna höjt sitt försvarsanslag med sju procent, som en reaktion på utvecklingen i Arktis. Man kan frukta att vårt enda svar på den påbörjade kraftiga ryska upprustningen blir att förse försvarsdepartementet med fler reklamkonsulter och fräckare spinndoktorer. Alltmedan den dompterade försvarsledningen sitter vackert. Och tyst.
För övrigt anser jag att Gotland måste försvaras.