Det är sannerligen på tiden att cykelplaneringen uppgraderas åtskilliga snäpp i den lokala trafikpolitiken. Uppsala brukar kallas för ”cykelstaden” och den som för första gången stiger av tåget vid Resecentrum häpnar över havet av parkerade cyklar – och då är det bara en bråkdel av stadens alla cyklar som står där. Resten av cyklarna framförs på gator, trottoarer, gräsmattor, stigar, kyrkogårdar, torg och även ibland på cykelbanor.
Uppsala är Sveriges cykeltätaste stad – men ingalunda den mest cykelvänliga. Här ligger till exempel en annan cykelstad, Lund, hästlängder före. I kommunens översiktsplaner och trafikplaner framhålls ofta att cyklingen ligger näst överst i trafikantprioriteringen (efter gångtrafikanter). Den som rör sig i staden ser att verkligheten är en annan och att det är bilisternas framkomlighet som omhuldas mest.
Men är en omsvängning på gång i den lokala trafikpolitiken är den bara att välkomna.
”Motorvägar” för cyklisterna är förstås en bra idé men om den nya strategin och den nödvändiga finansieringen bara fokuserar på detta blir det inga avgörande förbättringar. Ty om Uppsala ska leva upp till sitt rykte som cykelstad måste cyklingens villkor generellt förbättras.
Cykelbanorna måste rustas upp och separeras på ett tydligt sätt från såväl biltrafik som från gående. Trottoarerna måste reserveras för fotgängare som måste kunna röra sig tryggt utan risk för att bli påkörda av framrusande cyklister i hög fart. Fler cykelbanor måste byggas. Redan nu sker en utbyggnad men de nya banorna måste utformas så att risken för olyckor elimineras. Korsningar och övergångar måste byggas så att osäkerhet om vem som har företräde och så vidare minskar.
Dock kommer man inte från att cyklingen har sina begränsningar, särskilt på vintern. Det går helt enkelt inte att garantera halkfritt på alla cykelbanor efter kraftiga snöfall.
Dessutom förefaller trafikregler vara ett okänt begrepp för många cyklister och det är ibland slående vilken brist på hänsyn en del cyklister visar. För en bättre trafikmiljö måste även cyklister förstå det nödvändiga med cykellyse både fram och bak samt att det inte är i sin ordning att ändra körriktning utan att räcka ut handen innan.
I cykelstaden Köpenhamn verkar cyklisterna ha förstått att ta ansvar för sitt trafikbeteende. Där ger alla tecken när de tänker stanna eller köra åt ett annat håll. Kommunens cykelplanerare borde ta sig en tur till Danmark för att ta reda på hur ett ansvarsfullt trafikbeteende lärs ut.