Majoriteten i Uppsala kommun vill bli omvald för att man gjort ett gott jobb med att hålla i pengarna och komma ur finanskrisen. Oppositionen vill ha din röst för att man tänker satsa mer på välfärden. Men medlen ska inte komma från den egna kassakistan, utan från skattehöjningar i en tänkt rödgrön regering.
I den allmänpolitiska debatt som inledde det två dagar långa budgetfullmäktige var det flera som hade svårt med det lokala fotfästet. När inläggen handlar om klimat, klyftor och fattigdom är det ibland lätt att tro att man befinner sig i FN-skrapan i New York snarare än i sal B på Uppsala Konsert & Kongress.
Det höjdes säkert ett och annat ögonbryn hos de åhörare som tog ett informationsblad vid entrén och såg vad debatten egentligen handlade om, Uppsala kommuns budget för 2011. Den styrande Alliansen avser att satsa 8 960 miljoner kronor på verksamheten, den rödgröna oppositionen 9 026 miljoner. Ungefär en halv procent skiljer de båda alternativen åt.
Likheten blir som mest påtaglig när de båda lägren träter om vem som var först med att föreslå de förslag man nu är överens om, till exempel byggandet av 500 lägenheter genom Uppsalahems försorg.
Den skillnad som ändå finns beror till största delen på förskolan där oppositionen vill göra en kraftigare utökning än majoriteten. Att en politisk opposition lovar mer pengar är i sig ingenting ovanligt. Men finansieringen är annorlunda då man inte går till val på att höja kommunalskatten.
Pengarna kommer i stället från de utökade statsbidrag som trillar in vid en rödgrön valseger på riksplanet. Indirekt ska alltså höjd förmögenhetsskatt och bensinskatt betala för större personaltäthet i Uppsalas förskolor. Om de rödgröna vinner i Uppsala men inte på riksplanet, höjer man dock skatten med 20 öre.
De många rikspolitiska referenserna i Uppsalapolitiken, i debatten och i budgetförslagen, är en olycklig utveckling. En lokalpolitiker ska företräda väljarna lokalt, inte bara vara en valarbetare åt partierna på central nivå. Detta gäller även det borgerliga lägret som i debatten anklagade oppositionen för att inte vilja ha betyg från årskurs sex i skolan.
Att döma av måndagens debatt är Uppsala ändå en spegelbild av riket på ett sätt: den styrande Alliansen är betydligt mer samspelt än sin rödgröna motståndare. Oavsett ämne lyckades de fyra företrädarna behålla fokus på sin gemensamma uppgift.
På den rödgröna sidan utmärkte sig Ilona Szatmari Waldau (V) genom att vid flera tillfällen gå utanför den gemensamma budgeten Ny färdriktning. Från talarstolen lät hon inför besvärade kolleger meddela att all konkurrensutsättning ska avbrytas, att vinster ska förbjudas och att avkastningskravet för kommunala bolag ska bort. Lite som V på riksplanet, med andra ord.