Som socialdemokrat vill jag att alla får del av ett växande välstånd. Jag är därför hård i min kritik mot en regering vars politik skapar fattigdom.
Karl Rydå har fel när han hävdar (UNT 4/8) att regeringens politik inte har resulterat i att någon har fått det sämre, utan endast (!) i ökade klyftor.
Statistik från SCB visar att den tiondel av befolkningen som tjänar minst tappade drygt fem procent av sin disponibla inkomst mellan 2006 och 2008, mitt under högkonjunkturen. År 2006 hade de en inkomst på 78 100 kronor per år. Två år senare låg den på 74 000 kronor.
Rydå ifrågasätter också det relativa fattigdomsmått, 60 procent av medianinkomsten, som sedan många år används i EU. Jag anklagas för att försöka ”spela bort korten” genom att förorda detta mått. Rydå borde i stället fråga sig varför regeringen vill avskaffa ett etablerat mått, gemensamt för EU, i utbyte mot att varje land själv bestämmer hur man vill mäta.
Regeringens egen expertmyndighet, Försäkringskassan, förordade så sent som i november 2009 att Sverige även i fortsättningen använder EU:s relativa fattigdomsmått. En absolut fattigdomsgräns, som den svenska riksnormen, bör användas enbart som komplement.
En fördel med EU:s relativa fattigdomsmått är att det inte kan manipuleras. En absolut fattigdomsgräns kan läggas på valfri nivå. Man kan minska fattigdomen i ett land genom att sänka fattigdomsgränsen. I Sverige fastställs riksnormen för försörjningsstöd av regeringen varje år.
Rydå vill att alla ska få del av ett växande välstånd. Då krävs ny politik – inte nya definitioner.
Lena Sommestad
riksdagskandidat (S)
SVAR
Relativ fattigdom är ett bra sätt att mäta skillnader mellan olika inkomstskikt, däremot säger det ingenting om människor får det bättre i absoluta tal, vilket dock Lena Sommestad och Socialdemokraterna vill ge sken av. Mellan 2002 och 2008 ökade realinkomsterna med i snitt 3,3 procent om året. För arbetslösa, sjukskrivna och studenter var ökningen kring en procent. Skillnaderna ökade, men alla fick det bättre. Det duger uppenbarligen inte åt Lena Sommestad.
Karl Rydå