Statsminister Fredrik Reinfeldt (M) tog sitt ansvar som regeringschef i sitt tal i Almedalen. Just nu var det viktigare att gjuta mod i Alliansen än att fastna i sakfrågor och taktiska drag för att bryta dödläget i riksdagen.
Restaurangmoms och jobbskatteavdrag fick därför ge vika för frågan om hur vi ska klara en hållbar utveckling mot fred och demokrati i världen. Alliansregeringen kommer i sinom tid att ge svar på de stora framtidsfrågorna, bättre svar än en motståndare som drömmer sig tillbaka till tiden ”när Domus hette Domus”, var budskapet.
I detta läge kan man känna viss fruktan för att vi i valrörelsen 2014 får två statsministerkandidater som bara talar om stora värden som frihet och solidaritet, men ändå en trygg förvissning om att allt landar i sakfrågor förr eller senare.
Reinfeldt snuddade vid en sådan ett flertal gånger på måndagskvällen, nämligen pensionsåldern: Det är orimligt att allt färre ska betala för att allt fler ska vara pensionärer i kanske 30-40 år i framtiden.
Kanske hade Reinfeldt lyssnat på professor Hans Rosling som uppladdning inför talet? Det var i så fall ingen dum idé. Rosling beskriver på sin webbplats Gapminder hur mycket som verkligen händer i världen i dag, och hur snabbt det händer.
Uppdelningen mellan i-länder och u-länder är snart irrelevant, kvinnor föder färre barn och jordens befolkning planar ut. Utvecklingen mot demokrati och välstånd går rasande fort, alltför fort för vår illa uppdaterade världsbild.
Utan att för den skull förringa problem som återstår att lösa, som tillgången på mat och vatten för nio miljarder människor samtidigt som man värnar om hållbara lösningar för miljön, vill alltså Reinfeldt framställa sig som en politiker som tar sig an utmaningarna snarare än en som drömmer sig tillbaka i tiden.
Därför talar han i Almedalen 2011 om tillväxten i Rwandas och Swazilands tjänstesektor i stället för om jobben på Saab i Trollhättan.
Moderatledaren Fredrik Reinfeldt framträdde också, men lite mer i förbigående. Åhörarna fick veta att det är marknadsekonomi och tillväxt som gäller, inte socialism och förtryck. Om nu någon hade undrat. Men tillväxten ska vara inkluderande och hållbar, underströk ledaren för det enda arbetarpartiet, det som gör anspråk på att bli en folkrörelse och som vill ”ta ansvar för hela Sverige”.
Det blir intressant att se hur Jan Björklund (FP) på onsdag, och de övriga Alliansledarna senare i veckan, tar framtidsvisionerna vidare. I bästa fall har utnämningen av Håkan Juholt till S-ledare satt fart på regeringen som hittat ett nytt skäl att kavla upp ärmarna och anta utmaningen. I värsta fall har vi fått en regering som uttrycker sig ännu mer storvulet än samme Juholt.