I dag inleds Miljöpartiets kongress i Västerås. Ombuden har uppgiften att godkänna det nya partiprogrammet, och det finns ingenting som tyder på annat än små förändringar i partistyrelsens förslag från i mars. Det går bra för partiet nu, man har ett inflytande över politiken som bara tycks öka ju närmare valet vi kommer. Därmed är det inte läge för interna upprorsmakare med utopiskt grön politik för ögonen.
Finns det någonting kvar i programmet för den gamle civilisationskritiske miljöpartisten är det i skrivningarna om ”balans mellan arbete och fritid”, att vi ska arbeta mindre, vara mer tillsammans med barnen och kunna ta oss ett friår då och då. I övrigt är det ansvarsfull ekonomisk politik som gäller och sakpolitiska överenskommelser är möjliga, både med alliansen och med Socialdemokraterna.
Språkrören Åsa Romson och Gustav Fridolin vill hålla dörrarna öppna, men har lovat att ge besked i statsministerfrågan. Och då blir det Stefan Löfven framför Fredrik Reinfeldt. Inte så mycket för att man trivs med socialdemokratin som för att man vantrivs med Moderaterna. MP kan göra upp med alliansen, men skulle aldrig sätta sig i en moderatledd regering. Med detta har man varit mycket tydlig då man anser att M saknar miljö- och klimatpolitiska ambitioner.
Miljöpartiet är för tillfället intressantare än sin egen kongress. Det har gjorts försök att måla upp interna skiljelinjer angående vinster i välfärden, men partistyrelsens skrivning ”kvaliteten är det avgörande, inte utföraren” torde ha en betryggande majoritet av ombuden bakom sig. Fridolin och Romson ska av kongressen få förtroendet att leda MP mot ett val där man har en historisk chans att få ministerposter och inflytande över regeringspolitiken. Alltför gröna, sköna drömmar kan inte tillåtas förstöra detta.
Partiprogrammet är sig en dramatisk förändring jämfört med det från 2005. Den världsbild som innebar misstro mot i stort sett all ekonomisk aktivitet i samhället byts ut mot en mer pragmatisk syn som är i takt med tiden. Ett dramatiskt skifte som sannolikt alltså kommer att ske på ett odramatiskt sätt i Västerås.
Opinionsläget har varit ganska oförändrat en tid och underströks av torsdagens mätning (Skop). Alliansen lockar bara dryga 40 procent av väljarkåren, med C och KD balanserande kring fyraprocentsspärren. ”De rödgröna” får närmare 50 procent, heter det i rubrikerna, utan hänsyn till att det inte finns ett sådant alternativ längre, vilket de senaste dagarnas diskussioner mellan V och MP tydligt visat.
Valet kommer att bli dramatiskt, och i nuläget finns det risker för alla partier. Även Miljöpartiet kommer att uppleva ett annat tonläge i debatten när man väl formaliserat sitt stöd till S. Men i nuläget finns bara möjligheter och det är stämningsläget när de båda språkrören kommer till kongressen.