Övergrepp på klassisk stadsmiljö
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Huskropparna ger med sina räta vinklar och imponerande höjd ett mycket effektivt intryck. Mesta möjliga byggnadsyta på minsta möjliga markyta. Det råder ingen tvekan om att 2000-talets nya pedagogiska centrum arkitektoniskt vill konkurrera med eller snarare slå ut det flera hundra år gamla Linneanum, ja kanske till och med Slottet.
Efter kritiken mot planerna på ett pedagogikcentrum i klassisk Uppsalamiljö på tomten intill Botaniska trädgården backade byggföretaget. Husens utformning skulle modifieras och de skulle inte placeras i omedelbar närhet till Botan. Så kanske har skett men med inte med många centimeter.
Självklart måste Uppsala universitet tävla på vetenskapens arena och vara först i språnget mot framtiden men att omsätta detta i arkitekturen är i detta sammanhang mycket olyckligt. I måndagens UNT skrev Carl Gustaf Spangenberg på debattsidan om Mordet på Botaniska trädgården och det borde bli ett ramaskri från Uppsalaborna.
Ty dessa kvarter är inte bara en angelägenhet för Uppsala universitet utan för hela Uppsala. Området är ett historiskt och kulturellt riksintresse och inte bara något för några kufiska flanörer, som det påståtts i den stundtals heta debatten om området.
Således borde också Uppsalaborna ha fått ett ord med i laget. Så har ju inte skett och det visar på en svaghet i dagens kommunala planering.
Den gamla kommunala processen där byggplaner granskades gjorde byggprocessen självfallet trögare, i många fall utan att kvaliteten på byggandet höjdes. Dagens hetsiga krav på ny mark för såväl bostäder som kommersiella byggnader har dock gjort att alla spärrar tycks ha försvunnit. Kan man verkligen vara säker på att ingen smäller upp ett nybrutalt bygge intill Domkyrkan eller i Slottsbacken?
Kanske kan man hoppas på ett uppvaknande av samma slag som skedde för snart 50 år sedan då Tempohuset, det nuvarande Åhlénhuset, försågs med sin tårtpappersfasad. Visserligen anser många att just denna fasad nått kultstatus men det måste röra sig om ett trist exempel på tillvänjning. I en stad som Uppsala med en äldre stadskärna och med resten av kommunen på en stor yta måste utbyggnaden ske på ett varsamt sätt om inte stadens kvaliteter ska utplånas.
Återupprätta stadsarkitektämbetet och skapa ett skönhetsråd av det slag som finns i många andra städer. Annars kanske vi kommer att vakna till fler övergrepp på stadsmiljön de närmaste åren.