Nya Uppsala Buss på spåret
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
I förslaget som kommunfullmäktige ska ta ställning till framgår det att majoriteten vill ha en femtioprocentig ökning av kollektivtrafiken till 2014, eller i siffror: dagens elva miljoner bussresor per år (2007) ska öka till 16,5 miljoner. Det ska ske genom en konstruktion som inte förefaller direkt kristallklar men det blir Gatu-och trafiknämnden som beställer, Uppsalabuss som planerar och Gamla Uppsala Buss som utför. Det verkar vara åtminstone ett led för mycket. Gamla Uppsala Buss ska stöpas om till ett smart företag för kollektivtrafik och ska också få fria händer att se till att öka kollektivresandet, inklusive taxehöjningar som redskap.
Oppositionspartierna gillar stommen i förslaget men har reservationer mot att aktieägartillskottet inte blir högre och mot att prishöjningar kommer att accepteras. Det är kanske omöjligt att sänka taxorna för trafiken men om resenärerna ska fås att stiga ur sina bilar och i stället ta bussen krävs nog inte bara nya bussar utan också rimliga taxor. Framför allt är det dock svårt att tro att målet med en femtioprocentig ökning av resandet ska kunna uppnås om inte mer pengar skjuts till. Uppsalaborna vande sig av med att åka kollektivt i början av 1990-talet. Att få dem tillbaka till kollektivresandet kommer att kräva sin tribut av kommunens medel.
Vi har nu ett politiskt läge där skillnaderna mellan de två blocken trafiksyn inte är oöverstigligt stor. I själva verket råder ett önskeläge där klimatpåfrestningarnas utmaningar äntligen har nått ända fram till samtliga partier. Alla tycks begripa att trafiken är en avgörande faktor för att få ned utsläppen i staden - och för att framkomligheten i stadskärnan återigen ska bli rimligt god.
Men jag har ändå svårt att tro ens morgondagens bussmodeller kommer att kunna locka den stora mängden nya resenärer. Den nödvändiga ökningen av bussflottan som krävs kommer att förorsaka en olidlig trängsel. Här behövs en utveckling av det nytänkande som planerna på ett stomlinjenät innebär, nämligen i form av ett spårsystem.
Spårväg innebär förvisso höga investeringskostnader men när de väl är på plats kommer den att bli avsevärt mer kostnadseffektiv - och utrymmes-
effektiv - än bussen som kräver mer utrymme och fler förare eftersom spårvagnens kapacitet är mycket större än bussens.
Att lägga om kollektivtrafiken till spår är för all del djärvt men inte djärvare än att ett antal svenska städer satsar på spår, för att inte tala om städer av Uppsalas storlek på den europeiska kontinenten.