Som så många andra diktatorer före honom började Robert Mugabe som en frihetskämpe. Han satt tio år i fängelse för sin kamp mot den brittiska kolonialmaktens förtryck och vid maktövertagandet hyllades han världen över. En marxistisk ekonomisk modell satte ekonomin ur spel. Zimbabwes jordbruk som tidigare liknats vid hela Afrikas kornbod, kollapsade och på det följde ekonomisk ruin. Likt de flesta diktatorer ökade Mugabe den politiska kontrollen mer när ekonomin blev sämre.
Mugabes avsteg från tronen kom efter en militärkupp den 14 november förra året. Sedan dess har partikamraten och förre vicepresidenten Emmerson Mnangagwa innehaft presidentämbetet. ”Krokodilen” som han kallas, är noggrann med att visa landets och regeringspartiet Zanu PF:s demokratiska ambitioner. Mnangagwa ställs mot Nelson Chamisa, en pastor och advokat utan särskilt mycket politisk erfarenhet. Hans parti, MDC, är populärt hos människor i storstadsregioner, medan Zanu PF dominerar landsbygden. Resultat för presidentvalet dröjer, men majoriteten av mandaten i parlamentet är vunna av regeringspartiet.
Zimbabwe har möjlighet att gå långt. Glädje efter statskuppen i november, långa köer för att rösta och högt valdeltagande visar ett folk som är redo för positiv förändring. Den bitterhet som hade varit rimlig efter decennier av vanstyre överröstas i nuläget av framtidsoptimism. Rapporter från det valfirande landet visar på hopp och glädje, hos båda partier.
Det finns också många anledningar att tro på framtiden i Zimbabwe, som enligt vissa har möjlighet att bli ett av de mest snabbväxande länderna i Afrika. Utbildningsnivån är i grunden god och 90 procent är läskunniga. Ett bättre ekonomiskt läge kan bromsa problemen med ”braindrain”, alltså välutbildade människor som väljer att söka lyckan på annat håll där de kan få bättre valuta för sin kunskap. Man utbildar en befolkning som sedan inte har reella möjligheter att leva i landet på grund av den ekonomiska situationen. Sorgligt nog hamnar många aspirerande ingenjörer, arkitekter och läkare som är utbildade i Zimbabwe i Sydafrika där de arbetar på restaurang och lever på dricks.
Men allt är inte frid och fröjd. Under onsdagskvällen utvecklades det som tidigare varit ett förhållandevis fredligt val till det sämre. Militären sattes in och en person uppges ha dödats i demostrationerna. Båda partier har utropat sig själva till vinnare.
Även valobservatörernas rapporter började komma under onsdagen. Klart bättre än tidigare val menar EU:s valobservatörer, men tillägger att problem med trakasserier av väljare och mediernas oberoende finns. En slutgiltig rapport från observatörerna är ännu inte klar. Förutsättningarna finns där, men likt många länder som gjort liknande resor är läget skört. Mycket hänger på att det inte visar sig att valfusk förekommit och att valresultatet kan förena, snarare än dela landet