Nu hänger Linné på Unescos kommitté
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Redan innan Linnéfirandet tog fart förra året förberedde länsstyrelserna i Uppsala och Kronobergs båda län en ansökan om att föra upp ett antal miljöer som haft stor betydelse för den store vetenskapsmannen Linné på Unescos världsarvslista.
Sammanlagt är det fem miljöer som är aktuella: Linnés födelseplats Råshult, hans "läroverk" Katedralskolan i Växjö, Linnéträdgården och hans professorsbostad som i dag är Linnémuseet, Botaniska trädgården och Linnés Hammarby. Nu håller de slutgiltiga planerna på att utformas innan den internationella kommitté inom Unesco som listar världsarven tar slutlig ställning.
Det är på intet sätt självklart att just dessa fem platser ska bli Sveriges femtonde objekt på listan. Dels anses Sverige ha relativt många världsarv i förhållande till sin folkmängd. Tyskland har exempelvis 34 objekt och Storbritannien 29, trots att de båda länderna har många gånger större folkmängd än vad Sverige har. Man får dock komma ihåg att Sverige har förskonats från två världskrig och därför har en större andel bevarade miljöer kvar (bortsett från dem som raderats ut av rivningshysteri, förstås). Dels finns det andra miljöer i Sverige som också propsar på att bli världsarv.
Självklart vore det välkommet om Uppsala kunde placeras på världsarvslistan, men lokalpatriotism duger ju inte i denna hantering. Däremot finns det andra skäl som väger tyngre.
Ett är att natur- och teknikminnen inte förekommer alltför ofta på världsarvslistan. Ett annat är att en enskild människas gärning inte heller uppmärksammats. Med Linnéminnena på listan skulle särskilda miljöer, knutna till en framstående naturvetenskapsman, få en särskild plats i världen.
För Uppsalas del skulle det betyda att Botaniska trädgården finge ett särskilt starkt skydd, och det unika att det finns "ättlingar" till inte bara de arter utan också de växtindivider som Linné arbetade med under sin levnad skulle kunna lyftas fram.
Visserligen är Botaniska trädgårdens omgivningar nu utsatta för omvälvande förändringar, och det är möjligt att detta innebär en försvårande omständighet. Dock förtar ju detta inte det unika med att så mycket av Linnés miljöer ändå finns intakta.
Linnéjubileet 2007 var förvisso en stor händelse. Dock minskar det i betydelse om det inte blir någon konkret uppföljning av firandet. Den här gången räcker det dock inte med att Uppsala kommun, Uppsala universitet, Lantbruksuniversitetet eller ens landshövding Anders Björck, som leder ansökningsarbetet, gör ett bra jobb. Det behövs också gillande hos den Unescokommitté som har sista ordet.