Från ungefär oktober 2012 började USA och andra länder driva på för bildandet av nya oppositionsledningar i exil, och gulfstaterna ökade samtidigt sina leveranser av vapen, ammunition och pengar till rebellerna inne i Syrien.
Under hård press från USA och Qatar organiserade exildissidenterna den så kallade Nationella koalitionen i november 2012, som nästan genast erkändes av gulfstaterna, Turkiet, Frankrike, USA och andra länder. I december organiserades också en ny ledning för Fria syriska armén, under den avhoppade brigadgeneralen Salim Idriss, vid en konferens i den turkiska staden Antalya. Amerikanska, brittiska, franska, turkiska, saudiska, qatariska och andra representanter deltog.
Strax därpå började stora vapenleveranser välla in i landet, finansierade av bland annat Saudiarabien, till de grupper som uttalat sitt stöd för Idriss och hans ledning. Inom EU började Frankrike och Storbritannien gemensamt driva på för en omformulering av vapenembargot mot Syrien, så att de skulle kunna skicka vapen till rebellerna. Hittills har Tyskland, Sverige och andra stater hållit emot, men ett slutgiltigt beslut kommer att fattas i maj.
Det ökade internationella stödet och de nya vapnen gör skillnad. Under vintern levererade Saudiarabien stora mängder krigsmateriel från gamla jugoslaviska lager i Kroatien till Jordanien, där de distribuerades till gerillan genom saudisk, jordansk och amerikansk säkerhetstjänst. Resultaten lät inte vänta på sig. Under våren 2013 bröt de nu tungt rustade rebellerna genom Bashar el-Assads försvar i södra Syrien, kring staden Deraa och på Golanhöjderna. Israeliska tidningar rapporterar att pansardivisonerna i Golanområdet nästan helt har fallit sönder, eller dragits tillbaka för att skydda Damaskus.
Rebellernas seger i södern är inte fullständig. Provinshuvudstaden Deraa förblir i Assads händer, liksom hela det drusiska Sweidaområdet längre österut. Rebellstyrkorna är dessutom internt splittrade, och det är inte bara USA-stödda gerillagrupper som ryckt fram, utan även den al-Qaidaanslutna organisationen Djabhat el-nosra.
Men genombrottet i södra Syrien förändrar ändå läget på marken. Nu öppnas nya försörjningslinjer för upprorsmännen, från de saudiska och amerikanska stödnätverken på sydgränsen ända till Damaskus förstäder. Om inte Bashar el-Assad snabbt lyckas vända krigslyckan, och om det utländska stödet för oppositionen fortsätter att trappas upp, lär den syriska huvudstaden bli nästa anhalt. Assads anhängare kommer inte ge sig frivilligt, men räkna med att kriget på allvar når den syriska huvudstaden redan denna sommar – och att det blir blodigt.