Förra året sökte 2 657 ensamkommande barn asyl i Sverige. Man kallar dem barn enligt barnkonventionens definition. Men det är egentligen mer rättvisande att benämna dem barn och unga, då begreppet omfattar alla som ännu inte fyllt 18 år.
När de asylsökande barnen kommer till Sverige placeras de tillfälligt i en så kallad ankomstkommun i väntan på att de ska anvisas en kommun att bo i. Många kommuner har emellertid varit ovilliga att ta emot ensamkommande barn. Under flera år har det funnits en omfattande platsbrist, vilket resulterat i att de totalt nio ankomstkommunerna fått ta ett stort ansvar. Situationen har många gånger varit pressad, när barnen fått stanna betydligt längre i sitt tillfälliga boende än man tänkt.
Rent ekonomiskt går dock ankomstkommunerna inte back. De får full ersättning för sina faktiska kostnader. Enligt nuvarande regelverk har inte Migrationsverket någon möjlighet att ifrågasätta ersättningsnivåerna. Inte heller finns det några större krav att redogöra för kostnaderna i detalj. Migrationsverket vet alltså inte alltid vad det är de betalar för.
Det är ett system som är som riggat för missbruk, då det inte finns några som helst incitament för någon aktör att hålla nere kostnaderna eller ha koll på underlagen.
Migrationsverkets bristande kontroll av ersättningarna har nyligen kritiserats av Riksrevisionen som pekar på flera uppenbara brister. Sigtuna kommuns ersättningsanspråk pekas i rapporten ut som ett särskilt graverande exempel. I deras ansökan om ersättning för tredje kvartalet 2011 slutade dygnskostnaden på 15 816 kronor per barn. En kostnad varken kommunen eller Migrationsverket tycks ha reagerat inför.
Det var först då medierna uppmärksammade summan som kommunen försökte hitta en förklaring. Under större delen av gårdagen arbetade man intensivt. Till slut kom kommunen fram till att man skrivit fel i sin ansökan till Migrationsverket. Slutsumman var rätt men antalet vårddygn var fel. Man hade begärt ersättning för 1 208 vårddygn när man skulle ha skrivit 4 743. I sista stund tycks Sigtuna ha räddat ansiktet. Man slösar inte med skattemedlen. Under 2011 hade kommunen en genomsnittlig kostnad på 2 404 kronor per barn och vårddygn. Det ligger under den normala kostnaden på 3 000 – 6 000 kronor.
Men exemplet visar ändå på vilka lösa boliner systemet vilar. Man har inte koll på underlagen vare sig hos kommunen eller hos Migrationsverket. Det är en minst sagt oroande hantering av våra skattemedel.