Naturreservat är nödvändiga i en växande kommun
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Reservaten i Uppsala kommun skiljer sig något från de övriga i länet. Uppsala är otvetydigt en storstadsregion och de reservat som redan finns är fortlöpande utsatta för förändringar i form av diverse planförslag. Planerade reservat, som exempelvis Årike
Fyris, har det trögt i portgången. Det är många intressenter som berörs och många viljor som ska samsas innan beslut kan fattas.
De reservat som redan finns har i många fall antingen fått bebyggelse i sina utkanter eller förbehåll av annat slag.
Ett exempel är naturreservatet Stadsskogen. I Gläntan ersattes en bensinmack med ett flerbostadshus. I dagsläget finns det ingenting som talar för att någon vill fortsätta bostadsbyggandet i Gläntan men säker går det inte att vara.
Värre är det då med det reservat för Västerleden som finns knutet till Stadsskogen. När beslutet togs fanns också en formulering om att om man i en framtid vill bygga en trafikled under Stadsskogen ska det bli möjligt att göra det.
Detta beslut rönte berättigad kritik när det togs. Skulle en sådan led dras under skogsområdet uppstår dels stor påverkan av nedfarterna men också av de
ventilationstorn som med sina utsläpp kan komma att påverka miljön i skogen avsevärt. Anläggs Västerleden om tio-tjugo år blir dagens Stadsskog ett minne blott.
Stadsskogen har ett utsatt läge med sin placering nästan mitt i staden. Likafullt är det ett viktigt rekreationsområde för närboende. Naturreservatet Hågadalen-Nåsten är mer vidsträckt och därmed kanske mindre sårbart, men lika fullt utsatt för påverkan. Detaljplaneprogrammet för ett tiotal småhustomter intill Nåsten i dess nordöstra del kan komma att påverka detta reservat.
Risken är också stor att de planerade tomterna bara blir början på en ytterligare utbyggnad. Har man byggt tio småhus så ska det väl gå bra att bygga tio till, tycks vara ett alltför vanligt resonemang.
Problemet är alltså inte att det byggs några få hus i ett känsligt område utan risken för att det första steget följs av flera.
En så expansiv kommun som Uppsala har ständigt behov av ny mark för bebyggelse, kommunikationer osv. Det betyder att konkurrensen om marken hela tiden ökar. I debatten kring naturreservatens berättigande brukar det ofta heta att markägarna, till exempel lantbrukare eller skogsägare, kan sköta sin mark till fromma för allmänheten.
Detta stämmer säkert många gånger men i storstadsområden där det finns många alternativa användningsområden är det nödvändigt att göra reservat av för det allmänna särskilt värdefulla naturområden. Ett ytterligare plus är ju då också om kommunen också värnar om denna mark och inte utsätter den för konkurrens.
kersti.kollberg@telia.com