Rättsmedicinalverket (RMV) slår i dag fast att man kan utesluta "systemfel" i de metoder som används för att bedöma knäledens mognad hos ensamkommande asylsökande ungdomar. I 89,5 procent av fallen var RMV:s leverantörer och sakunniga radiologer eniga i sin bedömning, enligt en kvalitetsgranskning som RMV har gjort. Men att två experter har samma uppfattning om en viss knäleds mognad behöver väl inte betyda att knäledens ägares andra organ och psyke har samma mognad?
Åldersbedömningen av ensamkommande är hårt kritiserad av internationella experter, som anser metoden ovetenskaplig och mycket osäker. På grund av denna osäkerhet bör man tillämpa en för individen fördelaktig bedömning när åldersgränsen inte är tydlig, anser Europarådet. När det gäller all annan juridisk praxis gäller ju att man hellre ska fria än fälla om minsta osäkerhet råder kring bevisen. I det här fallet är ju konsekvenserna för de individer som efter mer än två år i Sverige skickas till ett ofta totalt okänt Afghanistan fullkomligt förödande.
Att det torde finnas en stor osäkerhet visar beslutet att tills vidare stoppa den medicinska åldersbedämningen av flickor, då studierna av flickors knäleder plötsligt anses osäker "då vetenskapliga rön kan förändras och vi måste vara lyhörda", som Migrationsverkets processledare Daniel Salehi uttryckt det.
När blev människan en knäled? Hur ser mognaden ut för vitala organ som hjärna och nervsystem? Enligt Migrationsverkets regler ska verket göra en samlad bevisprövning om ungdomars ålder, där man först och främst ska ta hänsyn till bland annat individens egen berättelse samt yttranden från socialtjänsten. I sista hand kan verket be om en medicinsk åldersbedömning. Men när SVT Nyheter nyligen granskade Migrationsverkets bedömningar visade det sig att verket genomgående bortser från det man ska ta hänsyn till i första hand, alltså individens och sociala myndigheters yttranden. I stället lägger man störst vikt vid andrahandsmetoden, de osäkra och hårt kritiserade bedömningarna av knäleder och visdomständer.
Frågorna hopar sig. Den avgörande, som vi aldrig får svar på, är varför myndigheterna inte utgår från den ålder en ung asylsökande individ hade när han eller hon sökte asyl i Sverige. Det hade dels varit det självklart mest etiska, dels besparat oss många osäkra, kostsamma åldersbedömningar. Nu deporteras alltså många som var runt 16 år när de kom hit 2015. Visst, Migrationsverket har haft fullt upp, men det försvarar inte att man låter människors öde avgöras av det datum som råkar infalla då man till slut blivit klar med sitt jobb.
Hela hanteringen kring de ensamkommande flyktingbarnen gör något med oss och vårt samhälle, med vår människosyn, synen på individen som den andre. Det är en utveckling som förr eller senare kommer att slå tillbaka mot oss alla.