Alla barn har samma värde, och de flesta samhällen anser att det finns en gemensam skyldighet att skydda det växande släktet. Barn är barn, de kan aldrig tvingas ta det fulla ansvaret för sitt väl och ve. I många länder går samhället in och skyddar de barn som av någon anledning far illa eller blir övergivna. Så är det i Sverige. Eller är det verkligen så?
Vi har (återigen) vant oss vid att nyfödda tvingas bo i iskalla bilar på parkeringsplatser i Sverige. Har vi därmed accepterat det? Är dessa små EU-medborgare andras ungar och inte våra barn?
Det har länge varit känt att barn säljs, kidnappas och försvinner. Ja, vi talar fortfarande om Sverige. I torsdags presenterades en nationell kartläggning från Stockholms länsstyrelse som visar att 210 barn misstänks ha utsatts för människohandel sedan 2012. I Sverige. Knappt hälften av fallen är polisanmälda, men inget har gått till domstol, rapporterar DN. Hälften av barnen – alla alltså under 18 år – misstänks exploateras sexuellt. Andra barn säljs för att tigga, stjäla eller slavarbeta. I ett av fallen har barnet hotats med organstöld.
Av 39 inledda förundersökningar har man inte väckt åtal i ett enda fall.
Rapporten känns dystopisk – men inget är nytt under solen. 2013 kom boken ”De förlorade barnen”, där Jens Mikkelsen och Katia Wagner rapporterade om att nästan 800 flyktingbarn var spårlöst försvunna i Sverige. Polisen letade inte efter dem och myndigheter kontrollerade inte heller de ”släktingar” som plötsligt dök upp och tog ”vårdnaden” om barnen. Om ett flyktingbarn plötsligt var spårlöst borta kunde polisen avfärda försvinnandet med att det nog var ”frivilligt”. Sedan när började man egentligen resonera så om försvunna barn i Sverige? Hallå, Missing people!
2012 skrev DN:s Erik Helmerson om ett fall där en 11-årig snattare hämtats hos socialtjänsten av en ”farbror” som aldrig behövt styrka sin identitet eller relation till flickan.
Tillvänjningen är otäckt snabb när barn blir andras ungar. Vi blir visserligen tillfälligt upprörda av en bild på en drunknad treåring i sneakers – och kanske lite över vårt eget bristande EU-ansvar. Men vardagen rullar på. Barn fortsätter att drunkna. Det är ju ändå en bit bort. Men vad skulle hända om barn började drunkna i Östersjön? Sannolikt skulle vi snart dra en skarp skiljelinje mellan vilka barn som ska ha hängslen och livrem – och vilka som trots allt kan offras för att saker och ting ju är så illa som de är.
Låt oss ägna julen åt att försöka inse de hisnande dimensionerna i en utveckling där jämlika Sverige i praktiken relativiserar barns rätt till trygghet och mänskliga rättigheter. I vårt land är barn sedan åratal handelsvaror bland kriminella. Har vi verkligen gjort allt för att förhindra detta?