Denna vår har isländsk vulkanaska skapat många rubriker. Vi har kunnat läsa om hur avstängda flygplatser kostar miljonbelopp dagligen. Flera kommentarer till händelserna har burit tydliga spår av civilisationskritik: Det kaos som vulkanaskan ställer till med sägs visa hur liten människan är och hur sårbart vårt moderna komplexa samhälle är. Hur mycket ligger det i sådana påståenden?
Argumenten kan låta övertygande, men det finns goda skäl att inta en kritisk hållning även till civilisationskritiken. Visst har vulkanaskan kostat miljonbelopp, men inte för samhället, utan för flygindustrin. Uteblivna intäkter för flygbolagen är emellertid inte detsamma som samhällsekonomiska kostnader.
Skälet är följande: När människor inte kan göra exakt som planerat, gör vi något annat istället. Den som ska på konferens och inte kan flyga dit, kanske tar tåg, buss eller båt istället. Ibland är det näst bästa alternativet att stanna hemma och arbeta, och göra resan vid ett senare tillfälle. När människor hanterar situationen så gott det går, dyker flygbolagens förlorade intäkter upp som ökade intäkter på andra håll i samhället.
Den samhällsekonomiska kostnaden är således inte de summor vi sett i rubrikerna. Samhällskostnaderna består i att människor som hade för avsikt att flyga vid ett visst tillfälle, får hålla till godo med det näst bästa alternativet. Detta är en relativt liten kostnad, eftersom det näst bästa alternativet i ett rikt och komplext samhälle är nästan lika värdefullt som det bästa!
De som inte kunde flyga på grund av askan gjorde något annat, nästan lika bra, istället. Siffror över enskilda företags förluster ger således en överdriven bild av de samhällsekonomiska förlusterna.
Hur är det då med sårbarheten? Visar inte effekterna av vulkanaskan hur sårbart vårt moderna samhälle är? Svaret beror helt på vad som avses med sårbarhet. I ett rikt samhälle finns också en större säkerhetsmarginal och fler alternativ att ta till vid många händelser som kan ställa till det i tillvaron.
Betänk exempelvis följande. Somrarna 1868 och 1869 var dåliga somrar. Sverige fick missväxt som ledde till svält och till att många valde att emigrera till en osäker framtid i USA. Om sommaren 2010 blir dålig, betyder det att folk inte kommer att kunna bada och sola så mycket som de vill, men inte så mycket mer än så.
På sätt och vis har vi så klart mer att förlora nu än vid hade på 1800-talet. Men kanske är det just av det skälet som dagens samhälle är tryggare, och på sätt och vis mindre sårbart!