Möt post-islamismen!
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Inget parti var intresserat av Aldebes propåer, varken i frågan om arvs-lagstiftningen eller övriga förslag till särbestämmelser för muslimer. Åtskilliga muslimer har också reagerat skarpt både mot förslagen i sig och mot Aldebes anspråk på att tala för svenska muslimer.
Men är inte "islams ståndpunkt" att kvinnor genomgående ska behandlas annorlunda än män, inte bara när det gäller arvsrätt? Påståendet är vanligt och förekommer både bland politiska islamister och bland islamismens västerländska kritiker. Men det bygger på ett tankefel som borde vara ganska lätt att genomskåda.
Sammanhangen klarläggs på ett föredömligt sätt av Mohammad Fazlhashemi, universitetslektor i idéhistoria vid Umeå universitet, i en nyutkommen bok: Occidentalism, Idéer om väst och modernitet bland muslimska tänkare, anmäld av Mohammed Omar på UNT:s kultursida 23/3 i år. Fazlhashemi visar hur muslimska intellektuellas förhållningssätt till västvärlden och till den modernitet som kan beskrivas dels med "mjuka" begrepp som demokratisering och medborgerliga fri- och rättigheter, dels med "hårda" begrepp som teknologisk utveckling och industrialisering, skiftat under drygt 200 år.
Från en idealisering av allt västerländskt under 1800-talet övergick många tänkare under 1900-talet till en total förkastelse, samtidigt som "det moderna" fick dåligt rykte när härskare som shaherna av Iran och Kemal Atatürk i Turkiet försökte modernisera sina länder utan demokrati. Islamismen blev en revolutionär och totalitär kampideologi som lika mycket riktade sig mot inhemska auktoritära härskare som mot det västerländska inflytande som dessa förknippades med. I sin mest extrema form blev den terroristisk.
Men det viktiga i Fazlhashemis bok är att han visar hur både den överdrivna idealiseringen av "väst" och det totala avvisandet numera kritiseras av viktiga muslimska tänkare i flera länder — även om många av dem på grund av de politiska förhållandena tvingas leva i exil. "Post-islamismen" kan se ut på många sätt, men ett genomgående drag är att man tar avstånd från föreställningen att olika kulturer skulle vara väsensskilda från varandra och att skillnaden mellan islam och väst skulle vara absolut och systematisk. I stället för att avvisa västerländsk (eller annan) påverkan som farlig eller som tecken på förfall påminner man om islams "guldålder" under medeltiden när vetenskap och lärdom från världens alla hörn möttes i den muslimska världen.
I enlighet med detta finner man det helt naturligt att resonera fritt om vad Koranen och islams traditioner betyder i dagens värld och att använda också västerländska tänkares begrepp och resonemang. Den iranske filosofen Abdulkarim Soroush utvecklar t ex en kunskapsteori som enligt Fazlhashemi påverkats starkt av västerländska tänkare som Kant och Popper. Egyptiern Abu Zeid och iraniern Mojtahed Shabestari har analyserat Koranens och den profetiska traditionens syn på bl a kvinnans ställning och funnit att den måste betraktas som tidsbunden och därför kan förändras utan att religionens djupare värden måste förkastas.
Arvsrätten är ett av de områden som särskilt tas upp av Abu Zeid, som under inflytande av västerländsk s k hermeneutik skiljer på ett begrepps "betydelse" och dess "signifikativa innehåll". "Betydelsen" är knuten till textens historiska sammanhang, "det signifikativa innehållet" förändras med samhällets utveckling.
Om en bestämmelse att kvinnor ärver hälften mot män tolkas bokstavligt — alltså om man bara ser till ordens betydelse — så missar man "den signifikativa innebörden", som är att denna bestämmelse när den tillkom var uttryck för en vilja att förbättra kvinnors lott i samhället — inte att nedvärdera dem. I vår tids verklighet blir "den signifikativa innebörden" av bestämmelsen en annan, kvinnor kan tillerkännas samma arvsrätt som män utan att man bryter mot islams budskap. Shabestari för ett liknande resonemang om straffrätten, där islams ankomst innebar att tidigare förhållanden humaniserades och våldet blev mindre.
Både Shabestari och Abu Zeid visar hur islams budskap — precis som t ex kristendomens — kan tolkas som ett uttryck för en vilja att förbättra människors livsvillkor. Därför bör budskapet också i vår tid tolkas i samma anda — i harmoni med vår tids demokratiska frihetsprinciper och jämlikhetsideal.
Än så länge är den "post-islamistiska" intellektuella rörelsen liten, men den växer enligt Fazlhashemi i inflytande. Dess stora betydelse i dag ligger i att den genom sin blotta existens visar att föreställningen om en oöverstiglig klyfta mellan islam och väst är ohållbar.