Missförstår man med flit?

Vad är det med Jan Björklund som väcker så starka känslor? Förslaget att ge rektorer möjlighet att säga nej till burka och niqab har skapat en storm av ilska i spalterna. Ledarskribenterna nöjer sig inte med att argumentera i sak. Tvärtom kommer många med hejdlösa överdrifter.

Uppsala2010-08-06 00:00
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.

Så här skriver exempelvis Expressens Ann-Charlotte Marteus: ”Jan Björklund vill förbjuda lärare och elever att ha ansiktstäckande slöja i klassrummet ... Genom att dramatisera en icke-fråga förstärker Jan Björklund den världsbild som Sverigedemokraterna så målmedvetet har knåpat ihop ...”

Först och främst ger Marteus med en felaktig återgivning av onsdagens utspel. Folkpartiets förslag går ut på att det ska vara upp till lärare och skolledare att bestämma. Det är en viktig skillnad. Man behöver inte vara särskilt konspiratoriskt lagd för att få för sig att kritikerna missförstår med flit.

Dessutom kan man lika gärna hävda att Expressen bidrar till att stärka Sverigedemokraterna chanser inför valet genom att skjuta mygg med luftvärnskanon.

Om det är rimligt att säga nej till solglasögon, keps och huvtröja i skolan (det tycker de flesta) bör det också vara möjligt att säga nej till andra plagg som hindrar kommunikationen mellan lärare och elever. Religiös övertygelse ger inget undantag. Att definiera människors rättigheter efter grupptillhörighet är knappast liberalt. Samma regler bör gälla för alla. Varför är det så kontroversiellt?

Det aktuella fallet handlar om en kvinna i Stockholm som nekades att fullfölja sin utbildning till barnskötare eftersom hon inte visade sitt ansikte. Kvinnan anmälde beslutet till Diskrimineringsombudsmannen, DO.

Säger DO att det inte är diskriminering betyder det att en lagändring är onödig. Det motsatta utslaget kräver däremot politisk handling. Eftersom DO:s besked redan dragit ut på tiden är det inte alls ”trist”, som DN:s ledarsida skriver, att ansvarig minister ger ett klart besked om vad som gäller.

Det intressanta i kråksången är att när anmälan gjordes fanns även på vänsterkanten ett utbrett stöd för rektorns rätt att säga nej till niqab. Nu är samförståndet som bortblåst. Mona Sahlin anklagar Björklund för att flörta med främlingsfientliga krafter. Allt det här stör mitt ordningssinne. Vi har ett gemensamt ansvar för att hålla den politiska debatten på en sansad nivå. Om Björklund kritiseras på det här sättet, vilka kraftord finns kvar i mötet med dem som är främlingsfientliga?