Så blev exempelvis Hotell Gillet butiksgalleria, Rådhuset ska omforma sitt inre till detsamma och bankpalatset i Stora torgets nordöstra hörn fick hamburgerrestaurang i bottenvåningen. Till och med Slottet från Vasatiden har inte längre bara sin slottsfunktion utan där inryms förutom konstmuseum också rent företagande.
Det är inget fel med förändring av gamla byggnaders funktioner så länge stadens mångfald blir kvar. Stundtals förefaller det dock som om det inte finns något annat att göra i innerstaden än att shoppa, fika eller gå på krogen.
Handel är förvisso en nödvändighet och ett bra medel för utveckling av ekonomin. Handeln betraktas också av handeln själv som alltför underutvecklad i Uppsala. Man sneglar avundsjukt mot systerstaden Västerås, vars handelsindex är mycket högre än Uppsalas. Detsamma gäller Gävle som med förorten Valbo också slår Uppsalas handel.
Men alla möten mellan människor måste inte nödvändigtvis handla om handel. Det måste finnas platser i staden där man kan vistas utan att tvingas ”shoppa”, utan att det måste kosta pengar. Det måste finnas några ytor där det är gratis att ströva omkring eller där det är möjligt att få upplevelser utan att köpa saker.
Årummet är förstås ett sådant ”gratisområde”. Det går mycket bra att sitta på bänkarna utmed Östra Ågatan, men medge att detta nöje är årstidsbetingat.
Nu har författaren Lars Lambert slagit till med ett radikalt förslag som på ett genomgripande sätt skulle minska fokuseringen på shopping i stadens centrum. Han föreslår att Åhlénshuset görs om till konstmuseum, i stället för att utsättas för en ny make over-omgång och förvandlas till oigenkännlighet.
Det förutsätter förstås att ägarna, ytterst Antonia Ax:son Johnson, lämnar huset med den förr så föraktade fasaden till kommunen. Det vore som en skänk från ovan men dessvärre är det väl föga troligt att så sker. Åhléns behöver ett varuhus i stadens mitt och var skulle det i så fall inrymmas? Goda idéer ska dock inte avfärdas så vi får väl se.
För några decennier sedan sprängdes stadens centrum av kraven på stora handelsytor och externvaruhusen uppstod. Det vore tråkigt om kulturen och vanlig mänsklig samvaro skulle tvingas ut i periferin på samma sätt.
Fler funktioner än handel måste kunna rymmas i stadskärnan, vilket också skulle medföra att staden fortsätter att vara levande även efter det att butikerna stängts. Mer mångfald i centrum, tack!