Det var säkert många som med mig höjde på båda ögonbrynen när det framgick att Uppsala var en av tre kandidater till Världsnaturfondens utmärkelse Årets bästa klimatkommun i Sverige. Men ett antal seminarier, debatter och utfrågningar de senaste veckorna gjorde att i varje fall jag slutade förvånas. Det verkar som om Uppsala kommun ställt in kompassen och färdriktningen på klimatfrågorna. Om planerna och målmedvetenheten håller i sig finns det utsikter att det går att uppnå eller i varje fall närma sig de ambitiösa klimatmål som tidigare verkade ouppnåeliga.
Det som gjort att Världsnaturfondens jury föll för Uppsala var flera faktorer. En var det så kallade Klimatprotokollet som innebär att ett stort antal företag, organisationer och övriga arbetsgivare med mer än 30 000 anställda antagit mål och beslutat om åtgärder för förbättringar av miljön.
Besluten är konkreta för att utsläppen från framför allt transportsektorn ska minskas och kollektivtrafiken ska bli fossilfri år 2020. Vidare prisas planerna på det nya bostadsområdet Östra Sala backe där man satsar på en mängd miljösmarta lösningar i boende och vardagsmiljö.
En sak är dock svårt att förstå och det är varför Allianspartierna inte varit mer pådrivande med att berätta om kommunens klimatarbete så att medborgarna hade fått klart för sig hur arbetet fortskridit. Här saknas en kommunikationspolicy för att stimulera Uppsalaborna att sopsortera rätt, att ställa bilen och i stället ta bussen eller cykeln. Märker småbarnsfamiljen att kommunen jobbar hårt på att minska utsläpp så blir det kanske lättare att kompostera och skölja ur mjölkkartongerna. Det är ju enbart genom konkreta åtgärder, inte med vackra och ambitiösa mål, som utsläppen kan minskas.
Det betyder också att man måste ha en realistisk syn på förväntningarna. Fossilfri kollektivtrafik om sju år? Mja, då måste alla parametrar samverka, till exempel vad gäller tillgången till alternativa drivmedel. Mera konkret är förändringen av fjärrvärmeproduktionen så att det gamla torveldade kraftvärmeverket ersätts av en energismartare lösning.
Den värsta utsläppsboven i Uppsala är transportsystemet och här krävs resoluta tag. Ska Allianspolitikerna ha en trovärdighet på miljöområdet går det inte fortsätta utbyggnaden av Uppsala med den nu halvsekelgamla bilstaden som modell. Det räcker inte med att ersätta de fossila drivmedlen, andra mer radikala åtgärder krävs.
Ett exempel är spårvagnstrafik, ett värdigt kommunikationssystem för 2000-talet. Det krävs också stopp för stora trafikleder av den typ som planeras från Ultuna över Årike Fyris till Bergsbrunna och stopp för biltrafikalstrande externvaruhus.