Men Finanspolitiska rådet, som forskat närmare i saken, motsäger både Socialdemokraterna och regeringen. Det visar sig att den allra största ökningen av inkomstskillnaderna inträffade under den socialdemokratiska regeringsperioden, alltså före den nuvarande regeringen. Jobbskatteavdraget är visserligen mycket bra för sysselsättningen, anser rådet, men har däremot inte alls någon utjämnande effekt på inkomstskillnader, i motsats till vad regeringen hävdar.
Inkomstskillnader kan mätas på många sätt, men rådet föredrar att räkna disponibel inkomst, alltså pengar i handen: löner och bidrag av olika slag och skatteförmåner och med avdrag för skatten. Räknar man på det sättet så har skillnaderna varit i stort sett oförändrade sedan 2006. Störst är gapet till de tio rikaste procenten som ryckt uppåt tack vare stora kapitalvinster.
Inkomstskillnaderna har ökat så mycket i Sverige att vi fallit märkbart i den internationella tabellen. Från att ha varit ett av Europas mest jämlika länder har vi nu hamnat betydligt längre ned. Men medan inkomsterna sjunkit i de flesta andra länder sedan 2007 har de svenska hushållens inkomster faktiskt stigit rejält under krisåren 2007 - 2010. Och det gäller också dem med de lägsta inkomsterna, även om de inte stigit lika mycket som för dem med högre inkomster.
Vad är då förklaringen till de ökade skillnaderna? Ja, inte är det lönerna, enligt Finanspolitiska rådet utan snarare politiska beslut. Göran Perssons tuffa besparingar efter 1990-talets kris drabbade dem med låga inkomster hårdast. Och eftersom bidrag av olika slag inte höjts i takt med utvecklingen i övrigt har gruppen med de lägsta inkomsterna missgynnats. Men det betyder inte att den gruppens inkomster har sjunkit. De har bara inte stigit lika snabbt som exempelvis medelininkomsttagarnas.
Vad ska regeringen då göra för att minska skillnaderna? Inte ett femte jobbskatteavdrag, varnar Finanspolitiska rådet. Den mest effektiva åtgärden skulle vara att höja barnbidraget rejält, har rådet räknat ut. Men det skulle bli dyrt. Att återställa värdet av barnbidraget skulle kosta fem miljarder, knappast en summa som Anders Borg skulle kunna tänka sig. Nackdelarna med en rad andra tänkbara förslag är att de riskerar att få negativa ekonomiska effekter. Höjda skatter, som Socialdemokraterna vill ha, kan skärpa marginaleffekterna så att det blir mindre lönsamt att arbeta.
Kort sagt, det är inte så lätt att minska klyftorna. Men visst vore det värt ett försök, kanske i etapper?