Man mognar inte av ordningsbetyg på gymnasiet
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Hör bara hur falskt det skorrar.
I denna paradox ligger den konflikt som lett till två felaktiga spår i den annars sunda borgerliga skolpolitiken: å ena sidan omdömen i ordning och uppförande på gymnasiet och å andra sidan den generella bantningen av vuxenskolan.
När jag gick på gymnasiet i mitten på 1970-talet fanns nog ingen som skulle ha kommit på tanken att införa ordningsbetyg. Det beror inte på att min generation nödvändigtvis var mognare och bättre uppfostrad - all eventuell disciplin i 50-talisternas barndom rämnade på gott och ont på högstadiet, i ungdomsrevoltens och den fria uppfostrans tidevarv.
Nej, det var något annat som fick oss att varje dag plikttroget ta med våra böcker och pennor till lektionerna, komma i tid, ge varandra arbetsro samt göra våra läxor. Förklaringen är att vi alla gick dit fullkomligt frivilligt.
Det fanns förvisso klasskamrater som kom och gick, hoppade av och hoppade på. Men det berodde främst på att det alltjämt fanns en arbetsmarknad med utrymme för unga som ännu inte tagit studenten. Hyggliga jobb man kunde få medan man väntade på att den inre kompassen skulle sluta darra, så att man fick rätt kurs för livets stora framtidsprojekt. Och därmed motivation.
Somliga jobbade i flera år innan de började läsa in gymnasiet. Många lyckades mycket bra på komvux när de väl satte i gång. De gick ju där frivilligt.
När man numera hör gymnasielärare berätta om elever som ständigt kommer för sent, dyker upp utan material, struntar i hemuppgifter och får icke godkänt i flertalet ämnen, är det kanske frestande att ta till "omdömen i ordning och uppförande" för att få rättning i leden. Men gymnasieelever är nästan vuxna människor som strax ska bli fullt ansvarstagande myndiga individer. Man växer knappast bättre om man i denna brytningstid behandlas som oansvarig småunge. Det är ju knappast där problemet ligger. Man är bara inte i fas.
En stor del av orsaken till att så många elever misslyckas på gymnasiet i dag, om de ens blivit behöriga, ligger i att grundskolan under en lång rad år inte tillräckligt följt upp och rättat till problem och kunskapsluckor i tid. Begåvade barn lämnar faktiskt grundskolan utan att vare sig "äga språket" eller klara multiplikationstabellen. Det är ett vansinnigt slöseri och den värsta sortens sorteringsskola, som slumpar in snart vuxna människor med knäckt självkänsla i det stora individuella programmet på obestämd tid. För trots allt förväntas ju alla gå det "frivilliga" gymnasiet.
Om fler klarar grundskolans kunskapskrav blir också fler kompetenta och motiverade nog att gå gymnasiet - med äkta frivillighet. Dessa elever kommer sannolikt att sköta sina studier. För dem som behöver vänta några år måste finnas rimliga möjligheter att läsa in de kurser som fattas, alternativt hela gymnasiet. Däremot är det högst tveksamt att lägga resurser på en andra chans åt elever som vill läsa upp redan satta betyg. Vetskapen om en sådan chans kan leda till att man tar lättare på studierna under gymnasiet.
Ordningsomdömen i gymnasiet löser inte gymnasieskolans ordningsproblem. Det handlar ju om något annat.