Man belönas om man står emot integration
Detta är en ledarkrönika. UNT:s ledarsida är liberal.
Begreppet integration som sedan länge brukats, låter så smart, självklart och enkelt. Det är bara att se sig omkring, lyssna, iaktta och sedan göra precis som alla andra. Svårare än så är det inte - tror många som saknar kunskaper och praktiska erfarenheter av längre vistelser i länder och miljöer med annorlunda kulturer och traditioner. Att ta till sig av värdlandets sed och traditioner, är extra svårt om dessa starkt strider mot ens övertygelser och uppfostran.
Man ska vara stolt över sina förfäders religion, kultur och traditioner och till vilket pris som helst stå emot yttre påverkan oavsett hur länge man har varit borta från sina hemtrakter och vilken miljö man har levt i. Detta är många invandrare - speciellt de med orientalisk och/eller muslimsk bakgrund sedan barndomen programmerade med.
Att kunna resa till det gamla hemlandet och se ut, låta och verka precis som man har varit innan man emigrerat därifrån är det "finaste" man kan komma med! "Du är precis som du har varit för 20 år sedan, fullständig oförändrad - så underbart! Så här ska det vara när man har haft en trygg bakgrund, ett gott självförtroende, en stark självkänsla och kommer från en familj med gamla anor. Bravo!"
Att lyckas stå emot integrationen i det nya hemlandet medför strömmar av generösa komplimanger och kommentarer mot en i det gamla hemlandet - vilket skänker ens gamla föräldrar enorm stolthet och gränslösa njutningar. Att lyckas förbli oförändrad ses med högaktning även hos många (konservativa) landsmän i det emigrerade landet. Att låta sig påverkas av nya stimuli sker betydligt mer smärtfritt och smidigt när man slipper den egna gruppens pådrivning eller motstånd och förhånande. Det är kanske inte alltid positivt och utvecklande att ha sin familj och halva tjocka släkten i närheten av sig! För att få något bör man vara beredd på att offra ett och annat.
De som åker hem med nästan förändrad personlighet, lite "förfinade" attityder, med annorlunda/västerländsk frisyr och stil, har "svårt" att tala sitt modersmål, medvetet eller omedvetet bryter på sitt sekundära språk och odiplomatiskt förkastar sina förfäders värderingar, är de som får vara beredda på att orsaka sin familj skam och stor sorg.
Jag är inte så säker på att detta fenomen enbart kan tillskrivas våra invandrarkulturer!
Hur ser vi själva på alla våra utvandrade svenskar som efter en tids vistelser besöker familj och vänner i Sverige? Skonar vi dem med våra skämt och efterhärmningar? Bör vi inte kalla deras förändringar för "ett gott resultat på en lyckad integration" i deras nya hemländer?
För några år sedan visade Sveriges Television en prisad dokumentär vid namn "Jävla vitsskallar". I dokumentären belystes svenska emigranters liv i Spanien och hur de uppfattades av det spanska samhället och av sina spanska grannar. Arga spanjorer tyckte att svenska invandrare höll sig för sig själva och umgicks enbart med sina landsmän. Att de inte gjorde något försök för att integrera sig i det spanska samhället, alla hade paraboll och såg enbart på hemlandets kanaler. De brydde sig inte om att lära sig spanska språket och spanska traditioner. I dokumentären kallades svenskarna för "jävla vitsskallar" av en del arga och besvikna spanjorer som tyckte att svenska emigranter utnyttjade samhällets resurser. Svenska skolelever i sin tur kände sig utfrysta av spanska elever och hävdade att de därför hade svårt att lära sig spanska och skaffa spanska vänner.
Känns argumenten igen?
För mig är en lyckad integration att ta och ge. Att vara medveten och stolt över sin bakgrund men att våga ifrågasätta inlärda värderingar och sin egen uppfostran för att frivilligt och med lust (och inte på grund av omgivningens hot) ta till sig av den nya kulturen - att "välja det rätta". Att försöka lyssna fördomsfritt. Att genast ta avstånd från åsikten om att ens förfäders kultur och tradition är den mest överlägsna i universum. Att se utan skygglappar. Och att framförallt vara medveten om att "plocka russinen ur kakan" kan medföra smärtsamma själsliga och sociala konflikter.