Det kommer däremot Uppsala läns landsting att göra från och med bokslutet för 2011 eftersom ett av landstingets mål för perioden fram till 2014 är att bidra till att den biologiska mångfalden ökar.
Visst kan man säga att landstinget har en verksamhet som inte är lika rikt förgrenad som Uppsala kommun varför det möjligen är enklare att genomdriva miljöinriktade åtgärder på landstingsnivå, men det hjälper inte. Naturen ska finnas till hands när kommunen behöver, redo att brukas och förbrukas när bilen absolut måste fram eller när det ska byggas fler bostäder, kommersiella lokaler eller andra byggnader. Bakom denna syn finns en blindhet för vad naturen behöver för att inte utarmas eller försvinna.
I gamla landskapslagar, till exempel på Gotland, blev det hårda straff för den som förödde sin jord men i dag används naturen som en fri nyttighet, gratis att slita på och slänga ifrån sig när den gjort sitt. Det saknas helt enkelt ett pris på naturen och på de tjänster som den erbjuder. Dras en trafikled över Årike Fyris förstörs inte bara en naturupplevelse för många Uppsalabor. Ett tillskott av biltrafik över ån med åtföljande utsläpp betyder också ökad klimatpåverkan på Uppsalamiljön – och kostnader för att kompensera det.
Den brittiska Sternrapporten visade med all tydlighet på kostnaderna för att ignorera påfrestningarna på klimatet och att dröjsmål med motåtgärder drev upp kostnaderna ännu mer. På det internationella planet har man försökt formulera en motsvarande beräkningsmodell för ekosystemen och den biologiska mångfalden, men ännu har den inte fått något särskilt genomslag, i varje fall inte i Sverige.
Uppsala ligger särskilt bra till för att på nytt pröva att föra in miljövärdena i den kommunala ekonomin. Kommunen gjorde sådana försök för några decennier sedan men de har nu fallit i glömska. För en kommun med två universitet, varav Sveriges Lantbruksuniversitet har sin huvudsakliga inriktning på natur, borde det vara en naturlig väg. Man kan börja med Naturskyddsföreningen som utarbetat en verktygslåda för hur naturens värden ska inlemmas i den kommunala ekonomin. Som exempel kan nämnas att bevarande av gröna ytor, våtmarker och så vidare kan vara en mer kostnadseffektiv lösning än att bygga upp tekniska lösningar för till exempel dagvattenhantering samt ett sätt att reglera det lokala klimatet.
Hänsyn till natur och bibehållande av parker och grönytor kan helt enkelt bli en lönsam affär för kommunen och en hälsofrämjande åtgärd för kommunmedborgarna.