Men ibland slår mig tanken att kommunen arbetar med utvidgningen som om Uppsala befunne sig i ett undantagstillstånd. Alla upptänkliga ytor ska till varje pris bebyggas. Eftertanke verkar inte vara något frekvent begrepp i Stadshuset.
Men just eftertanke behövs i Uppsala. Kommunen ligger på Uppsalaslätten, med sina vidsträckta åkrar, ängar och vattenlandskap. En tid var Uppsalaslätten en av rikets kornbodar, i dag är planerna att annat ska växa där. Att kommunen vill bryta ny industrimark öster om staden intill E4:an och norr om Almungevägen är naturligt men denna utbyggnad innebär förstås ingen slutpunkt. Tillsammans med utbyggnaden i Funbo och nya krav på industrimark intill E4 ligger det nära till hands att fortsätta utbyggnaden söderut på Lövstaslätten.
Här uppstår ett dilemma för närmar man sig Lövstaslätten växer de motstridiga intressena. Byggs slätten ut bygger man över Långhundraleden, den vikingatida vägen in till det som i dag är Uppsala. Framför allt skulle dock en utbyggnad innebära ett rent hot mot Linnés miljöer vid och runt Hammarby. Tillsammans med den planerade bron över Fyrisån mellan Ultuna och Nåntuna innebär en fortsatt utbyggnad på slätten en stor risk för hela processen med att göra Linnéminnena till världsarv.
På länsstyrelsen i Uppsala pågår arbetet med att utforma Uppsalas del i det som kallas ”uppkomsten av den systematiska biologin” och som nu ligger på Unescos så kallade tentativa lista för kommande världsarv. Sju andra länder arbetar med samma sak eftersom Linnés betydelse var världsvid. Om två år ska saken avgöras.
Unescos världsarvslista började upprättas för i år 40 år sedan. Ursprungligen var tanken att vissa oskattbara objekt av ”utomordentligt universellt värde” skulle listas och därmed skyddas för förintelse under krig. Kriterierna har utvidgats och nu ska objekten på listan skyddas från ”miljöförstörelse, hastig ekonomisk förändring, massturism och urbanisering”.
Att listan inte innebär skydd mot krigshandlingar visar bland annat händelserna i Mali där två gravar vid världsarvet Timbuktu nyligen förstördes. Däremot borde det vara lättare att skydda världsarv mot de andra hoten men frågan är hur det blir i Uppsala.
Alliansens främsta företrädare i dessa frågor, plan- och byggnadsnämndens ordförande Liv Hahne (M) är motståndare till världsarv och vill inte att ett sådant ska lägga ”en våt filt över Uppsala”. Frågan är ju om hon och de övriga allianspartierna hellre vill att en asfaltmatta läggs ut över det linneanska landskapet – i stället för att få en turistmagnet i de förstärkta Linnéminnena.