Tiden går tydligen fort även när man inte har roligt. Snart är två år med Trump vid rodret över och USA ska hålla mellanårsval. Då väljs delar av senaten och representanthuset om, och runt om i landet pågår primärvalskampanjerna för fullt.
”Liberals” muttrar republikanska parlamentsledamöter om kollegorna från USA:s andra stora parti Demokraterna. Man undrar varför representanter för det parti som säger sig vilja ”make america great again” suckar över den ideologi på vilken landet är grundat. Liberalismen finns ju som ideologi i båda partierna, men det är demokraterna som bär epitet. Demokraterna är mer liberala i sociala frågor, och republikanerna i ekonomiska frågor. Nu vill delar av demokraterna att staten ska spela en större roll i människors liv, medan sittande regering inför handelshinder på löpande band. Republikanerna har i många år sakta men säkert dragit sig höger ut. Evangelikala väljare har drivit på moralpanik och tuff antiabortlobby, och tepartyrörelsen har bidragit till att höja tonläget och spä på nationalism. Donald Trumps styre har befäst de liberala strömningarnas tillbakagång i partiet.
Som en reaktion på republikanernas utveckling, eller eventuellt som en funktion av tidsandan, driver nu Demokraterna ut åt vänster. Bernie Sanders framgångsrika kampanj 2016 var startskottet för det i amerikansk politik relativt nya epitetet ”demokratisk socialism”. DSA, Democratic Socialists of America, har flera medlemmar som ställer upp i mellanårsvalet för Demokraterna. Mest känd är Alexandria Ocasio-Cortez som mot alla odds vann ett primärval mot den fjärde mäktigaste demokraten, Joe Crowley.
Utöver frågor som gratis utbildning, gratis sjukvård och hyresreglering så har de demokratiska socialisterna en kritik mot ”etablissemanget” gemensamt. Det är både populärt och lätt. Etablissemanget är diffust och kritiken lika så. Att något ska ändras blir viktigare än vad som ska dit i stället. Vad demokratisk socialism betyder är inte heller klart. De flesta verkar sträva efter någon sorts socialdemokrati, men organisationen DSA vill bryta ner kapitalismen.
Representation av kvinnor och minoriteter är en hjärtefråga för de flesta. Oerhört viktigt förstås, men ideologin och sakfrågorna kommer i skymundan. De spaltmeter som skrivits om Ocasio-Cortez fokuserar på hennes bakgrund, snarare än hennes åsikter. ”Rätt bakgrund” har ironiskt nog blivit så viktigt att den demokratiska socialisten och kandidaten Julia Salazar diktade upp en passande barndom, komplett med ensamstående mamma och egenfinansierade studier. Identitetspolitiken reducerar människor till kön och hudfärg.
Liberalismen lyser med sin frånvaro i kampanjerna. Demokratisk socialism och identitetspolitik verkar vara många demokraters val när de tar striden mot Trump.