Långbänken har ersatts av konsertfotöljen
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Den sistnämnda kategorin verkar dock minska något, förhoppningsvis ännu mer när huset är taget i fullt bruk.
Efter ett sekel (om man vill se Uppsala i det långa perspektivet), ett halvt (om man vill se staden i det medellånga perspektivet) eller ett par år (om man sitter mitt i dagspolitikens hektiska virvlar) får Uppsala sitt konserthus som också ska ta emot de många kongresser som hittills fått hysa in sig i andra lokaler.
Huset blev inte klart till Linnéfirandet. Och den stora körfestivalen Nordklang i början av augusti får sjungas fram på andra platser i staden. Men det känns för dagen mindre viktigt. Det viktiga är att Uppsala inte bara får ett hus byggt för musik (och kongresser) utan också en symbol för att de långt utdragna beslutsprocesserna äntligen blivit historia. Långbänken har ersatts av konsert- (och kongress-) fåtöljen.
Programtablåerna för hösten visar också på en rik flora av musikevenemang, ja så rik att jag som längtar efter en lokal för vanliga konserter med musik för symfoniorkestrar och kammarensembler undrar om det kommer att finnas utrymme också för detta.
Konserthuset står bokstavligen i centrum för Uppsala och allt talar för att stadskärnan nu kommer att få sin nödvändiga utvidgning när så småningom också Resecentrum är färdigbyggt.
Det är dock inte bara Konsert- och kongresshuset som är tecken på en mer verklighetsanpassad beslutsprocess i kommunen.
Andra sega frågor som E 4, Bärbyleden, bostadsbyggandet med mera visar att en epok verkar lida mot sitt slut, den epok som gjorde att beslut fördröjdes i åratal - men som också innebar att den politiska debatten blomstrade.
De flesta verkar tycka att det inte längre är fruktbart att diskutera om Uppsala ska byggas ut till en riktig storstadskommun - men hur denna nya storstad ska utformas tycks det inte finnas några uttalade åsikter om. Det verkar som om Uppsalas förtroendevalda och politiskt intresserade medborgare lagt sig på soffan i denna fråga.
Så kan vi ju inte ha det! Engagerade politiker och medborgare måste ju mobiliseras för att utforma detta nya Uppsala. Kommunfullmäktige är kommunens högsta beslutande organ och sammanträdena är öppna för allmänheten. De lockar ett fåtal och i själva verket är ju många beslut redan utformade innan de kommer så långt.
Det är tidigare i processen som engagemanget måste komma in. Kommunen ordnar ibland medborgardialoger men det måste ju finnas också andra former för diskussion och debatt om lokala angelägenheter.
Alla beslut är ju t ex inte kommunala. Uppsala universitet och Akademiska hus kunde ju t ex i tid ha bjudit in till en diskussion om utformningen av kvarteret Blåsenhus!