Det har gått drygt 20 år sedan det som kom att kallas århundradets skattereform genomfördes. Ett enklare och mer överskådligt skattesystem skulle skapas. De högsta marginalskatterna skulle bort och systemets legitimitet öka. Ingen skulle betala mer än 50 procent i inkomstskatt, men genom att bredda skattebaserna skulle inte skatteintäkterna minska.
För att vara århundradets skattereform blev den förvånansvärt kortlivad. Grunden är fortfarande densamma, men redan efter några år höjdes marginalskatten när den tillfälliga, sedermera permanenta, värnskatten infördes. Sedan dess har mer än 500 förändringar genomförts i skattelagstiftningen. Det som var tänkt att vara transparent och enkelt har blivit oöverskådligt och svårbegripligt.
Och det är ju inte bara procentsatser som avgör hur väl ett skattesystem bidrar till företagande och tillväxt. Sådana jämförelsesiffror säger inte heller mycket om andra mål som kan tänkas vara eftersträvansvärda – inkomstfördelning till exempel. Hur skattesystemet som helhet är sammansatt bidrar också till dess effektivitet.
Både den svåröverskådliga helheten och enskildheter, som en betydande progressivitet högre upp i inkomstskatteskalorna talar för en ny skattereform. Detta är något som SNS Konjunkturråd har tagit fasta på i rapporten Dags för enkla skatter. Förslagen är nya, men argumentationen känns igen från århundradets skattereform: enklare system, enhetliga skattesatser, breddade skattebaser.
Konjunkturrådet vill göra sig av med jobbskatteavdraget som få förstår sig på. I stället tänker man sig ett betydligt lägre bottenavdrag och där ovanpå en enhetlig inkomstskatt på 25 procent. Detta innebär även att stats- och värnskatten tas bort. En större andel av inkomsterna kommer att beskattas, men till en lägre skattesats. På samma sätt ska skatten på kapitalinkomster sänkas, och i gengäld vill man avskaffa ränteavdragen och återinföra en renodlad fastighetsskatt.
Både finansminister Anders Borg och Socialdemokraternas Magdalena Andersson var snabba med att avfärda förslaget. Det var ett intressant tankeexperiment, inte en bas att bygga en stor skatteuppgörelse på. Moderaterna la dessutom till att en bred överenskommelse var omöjlig: M vill ju sänka skatterna, medan S vill höja dem. Sådan ohederlig argumentation klarar vi oss utan, men vi klarar oss inte utan en bred skatteöversyn.
M och S är för fokuserade på valet 2014. Lite mer perspektiv skulle inte skada. En skattereform med ett brett parlamentariskt stöd kommer att gynna Sverige flera decennier framöver. Om prestigen läggs åt sidan, går det att hitta gemensamma principer. Kunde S och FP göra det i slutet av 80-talet, kan S, M och ytterligare några partier göra det nu.
Nyckeln till en bred överenskommelse är att skattereformen initialt inte ska påverka skatteintäkternas storlek. Dessutom måste hänsyn tas till Socialförsäkringsutredningens slutbetänkande. Det kommer att kräva kompromisser på marginalen av de inblandade, men öppnar för övergripande reformer med ett brett stöd.
Målet bör, precis som vid (förra) århundradets skattereform, vara att skapa en överskådlig och lättbegriplig skattelagstiftning. För att uppmuntra arbete och företagande bör marginalskatten och skatten på kapitalinkomster sänkas. Detta innebär definitivt ett slut för värnskatten. Om statsskatten ska vara kvar i någon form bör vara avhängigt hur grundavdraget utformas och möjligheterna att uppnå inkomstomfördelande effekter via transfereringar i stället för beskattning.
För att finansiera detta måste skattebaserna breddas. Ett sänkt grundavdrag är ett sätt. Men även avskaffade avdrag kan bidra, likaså en enhetligare moms och en återinförd fastighetsskatt. Den senare har ju den fördelen att den inte är kopplad till inkomst. Till skillnad från inkomstskatter bidrar den snarare till en ökad sysselsättning. Dessutom ger den utrymme för sänkta marginalskatter.
Dessa åtgärder kan verka kontroversiella som den politiska debatten ser ut i dag, men bortom partiretoriken finns sannolikt ingen större tvekan vare sig om behovet av en skattereform eller vad den huvudsakligen bör innehålla.
En skatteutredning lär dock inte tillsättas förrän tidigast nästa mandatperiod, trots samsynen bakom kulisserna. Ju närmare valet kommer, desto mer kommer partierna att förstärka bilden av stora meningsskiljaktigheter.