Men i stället för att skämmas över bristen på storslagenhet kan man pigga upp sig med alla de fördelar som småskaligheter medför. Trängseln kan vara en kommersiell konkurrensfördel i konferens- och kongressammanhang. Kongressdeltagare har nära till möteslokaler, hotell, krogar, kaféer och shopping. De måste inte bussas utan kan färdas till fots, en såväl bekvämlighetsfördel som ekonomisk dito.
Kulturnatten för några veckor sedan visade på en annan, enorm fördel. Med några undantag var den största delen av programmet förlagt till stadskärnan och besökarna kunde lätt ta sig mellan de olika programpunkterna. Uppsala fylldes denna lördag till bristningsgränsen av kulturutbud. Det föreföll finnas något för alla, från cirkuskonster i Stadsträdgården för små och stora barn till poesi i Missionskyrkan och Emil Sjögrenmusik på Universitetsbiblioteket Carolina.
Också staden fylldes av besökare som kunde flanera runt och till synes ganska avstressat tog del av allt det goda som bjöds. Det blev trångt och svårt att ta sig fram – men också ett gott tecken på att kulturevenemang av alla sorter lockar stort.
Kulturnatten fylldes av människor som tog till sig kultur utan att förefalla besväras av att kulturpolitiken och kulturfrågor – som vanligt, frestas man skriva – inte fick någon större plats i den valrörelse vi lämnat bakom oss. Visst håller sig partierna med en kulturpolitik men den hålls ju sällan fram som något viktigt.
Problemet är ju att kulturen sällan får integreras i vardagspolitiken. Kulturfrågorna förpassas till särskilda tillfällen, när det ska vara lite festligt. När inleddes till exempel ett långt budgetfullmäktige av ett musikstycke, skrivet av en Uppsalatonsättare och framfört av en Uppsalaensemble? Det vore ett bra exempel på att Uppsalapolitikerna tar med sig kulturen i vardagsarbetet – och är beredda att betala för det. Bildkonsten får ju uppdrag, såväl när det gäller att konterfeja avgående förtroendevalda i framstående positioner som när det gäller kulturstipendier medan musiken sitter trängre.
Beställningsverk förekommer förvisso men har Uppsala kommun gjort någon beställning efter Uppsala stads 700-årsjubileum 1986 då Åke Erikson fick uppdrag från kommunen på oratoriet Skapelse utlämnad, med text av Uppsalaförfattaren Elisabet Hermodsson? Det vore väl ett strålande tillfälle att uppmuntra tonsättare och musiker i olika genrer. Svenska kyrkan tar sig allt som oftast råd att beställa verk till särskilda tillfällen. Det borde också Uppsala kommun ha råd med.
Kersti Kollberg