Centerns nya ordförande Annie Lööf har tidigare gjort sig känd som kärnkraftsmotståndare. Kommer hon att acceptera den kompromiss som regeringspartierna tidigare kommit överens om, alltså ja till nya reaktorer på samma plats som de gamla och inga statliga pengar?
Mycket talar för det. Hon har gjort mycket klart att det finns en skillnad mellan att företräda partiet och att uttala sig som minister. Som näringsminister talar hon för alliansregeringen, säger hon, vilket i det här sammanhanget borde betyda ja till kompromissen.
Men det betyder självfallet inte att det kommer att byggas nya kärnkraftverk i Sverige. Vilket företag skulle satsa miljarder på ett bygge som kan stoppas vid ett regeringsskifte? Nya kärnkraftverk förutsätter en bred överenskommelse mellan åtminstone Moderaterna, Socialdemokraterna och Folkpartiet.
Intressant nog har Socialdemokraterna antytt att man har ett intresse av att diskutera kärnkraft med regeringen. Vad sådana diskussioner skulle resultera i vet vi förstås inte. Men förhoppningsvis svarar regeringen entusiastiskt ja, eftersom det är den enda vägen till framgång. Men vad säger Centern om det?
Ett stort problem är förstås pengarna. Ett nytt kärnkraftverk kostar enorma summor, men när det väl en gång är byggt är kostnaderna förhållandevis små. Kan ett ? eller kanske några ? företag själva har råd med detta? Statligt stöd brukar vara en förutsättning. Och så tillkommer förstås frågan om vem som betalar om det sker en olycka. Den svenska kompromissen om kärnkraft innebär att företagen själva får stå för kostnaderna, som naturligtvis blir oöverskådliga om olyckan är relativt omfattande. Är det rimligt att kräva detta?
Behöver Sverige då nya kärnkraftverk? De svenska reaktorerna är relativt gamla. Om de ersätts med nya skulle kärnkraften bli säkrare, billigare, effektivare och gammalt använt kärnbränsle skulle kunna återanvändas. Fördelarna med att bygga nytt är alltså stora.
Motståndarna hävdar att Sverige inte behöver kärnkraft. Sol, vind, biokraft och effektivisering skulle räcka, sägs det. Redan nu finns ett överskott, betonar man. Men det överskottet kommer raskt att försvinna en kall dag i januari. Man ska nog vara en stor optimist för att tro att dessa i och för sig goda alternativ skulle kunna ersätta all kärnkraft, som i vårt land står för uppåt hälften av elproduktionen. Trots stora satsningar har alternativen hittills inte motsvarat mer en ett fåtal procent av behovet.
Så låt oss hoppas att regeringen och Socialdemokraterna kommer fram till en överenskommelse som ger Sverige tillgång till tillräckligt mycket el ? så att det räcker också till framtidens elbilar ? till rimliga priser. Det förutsätter kärnkraft, också många år framöver.