Vara spårlöst borta en morgon och inte höras av på månader? Det är just vad som hänt med Fan Bingbing, Kinas i särklass största skådespelare. I väst är hon mest känd från X-men filmerna, men hennes inhemska meritlista är imponerande.
Sedan juni har hon inte synts till. Hennes sista inlägg i sociala medier visar upp ett besök på ett tibetanskt barnsjukhus. Fans försvinnande kom efter att ett filmkontrakt som sägs visa på skattefusk läckt i sociala medier. Inget officiellt uttalande har gjorts.
Det är inte ofarligt att bli känd i Kina, särskilt inte om ens kändisskap konkurrerar med regimens. Kommunistpartiet har en ambivalent inställning till celebriteter. Å ena sidan är man angelägen om att konkurrera med Hollywood och etablera sig som en kulturell makt i världen. Vid president Xi Jinpings tillträdande gick man förbi Japan och blev näst största filmproducent i världen. Lysande stjärnor skulle sälja en kinesisk dröm. Å andra sidan vill man inte dra uppmärksamhet till landets stora inkomstskillnader. Men en annan faktor spelar också in. Den kultur som de kinesiska megakändisarna står för stämmer inte överens med regimens uppfattning av vad kultur är.
I ett tal 2014 slog president Xi Jinping ner på ”vulgär” kultur och de utövare som bidrog till den. Idéer från företrädare som Deng Xiaoping och Mao om en kulturskapare som formar folkets själ med kulturell ingenjörskonst framkom. Xi sa bland annat att ”Konst och kultur kommer att ge den största positiva energin när den marxistiska synen på konst och kultur är fast etablerad och folket är deras fokus”. Paradoxalt nog sa presidenten att kulturen inte skulle lyda under marknaden och vara bunden till de kommersiella kraven. Att kulturen skulle styras av staten var dock inget problem.
Filmindustrins framgångar var inte anledning till firande. Dels var det fel filmer, dels stal det fokus från partiet. Ett lågmält kulturkrig förs av regimen, och plötsligt syns gränsen för vilka kompromisser man är beredd att göra med ideologin för ett medlemskap i den globala ekonomin. Mao var anhängare av att den gamla kulturen måste brännas för att en ny skulle kunna ta plats. Att människor skulle stryka med i processen var aldrig ett problem. Nu verkar det som om Fan blir offret som får visa resten av Kinas kulturelit vem som egentligen bestämmer.
Den största Kina-relaterade nyheten den här veckan i Sverige är nog de kinesiska turisterna som kastades ut från ett hotell, och Kinas efterföljande agerande. Regimen vill gärna visa att andra är lika goda kålsupare. Så är inte fallet. Det är viktigt att påminna sig om att Kina, trots sin plats i världshandeln, inte är en rumsren stat. Fan Bingbings försvinnande visar på vad som händer när kulturen inte är fri, när den och dess utövare blir redskap för staten snarare än konstnärliga uttryck.