Cirkusen kring Libyen blev en mardröm, till exempel utfrågningen i Agenda i söndags. Håkan Juholt har bytt åsikt så ofta att de politiska kommentatorerna haft svårt att hänga med. När överenskommelsen med regeringen var klar konstaterade han belåtet att han tvingat regeringen till reträtt.
Regeringen måste ju ha en bred överenskommelse om insatsen i Libyen, så en kompromiss blev nödvändig. Håkan Juholt hade sagt absolut nej till att fortsätta med flyg, men fem Gripenplan blev kvar på Natos begäran. De får fler spaningsuppdrag än de tidigare åtta. Håkan Juholt ville skicka svenska stridsfartyg. I stället får ett litet antal personer från marinen åka med andra länders fartyg om Nato tillåter. Det är nog inte många fler än Håkan Juholt som ser det här som en seger för honom. Kompromissen blev snarare ett försök att rädda honom.
Det märkliga är ju att Håkan Juholt ansågs som försvarspolitisk expert. Är han så okunnig som han verkar? Hur kunde han tro att han vet bättre än Natoledningen exakt vilka insatser som behövs i Libyen?
Eller var det hela kanske en pr-kupp? Håkan Juholt var ju, när han utsågs, en rätt okänd politiker. Men den senaste tiden har han dominerat den politiska journalistiken. Negativ publicitet, javisst, men han har blivit känd. Och svenska väljare brukar inte bry sig så mycket om utrikespolitik. Det är inte på grundval av utrikespolitiska frågor som man väljer parti.
Och Socialdemokraternas opinionssiffror har stigit med flera procentenheter sedan Håkan Juholt blev partiledare, och de rödgröna är större än allianspartierna i SCB:s opinionsundersökning. Oppositionen har hittills vunnit 16 omröstningar i riksdagen med Sverigedemokraternas hjälp. Inget av regeringens nederlag har haft någon större betydelse hittills, men det kan ändras.
Visserligen är det svårt att tänka sig att de fyra oppositionspartierna kan ena sig om ett eget budgetalternativ. Men enligt reglerna kan en majoritet i riksdagen säga nej till en viss utgift, till exempel ett nytt jobbskatteavdrag. I övrigt kan man mest kräva initiativ av regeringen, krav som regeringen oftast kan strunta i.
Man kan tänka sig att majoriteten som straff beslutar om en misstroendeförklaring mot regeringen. Vad som sedan skulle ske är svårt att förutse. Kanske nyval?
Man kan förstå om Fredrik Reinfeldt trots allt har sett lite bekymrad ut på sista tiden.