Jag har upptäckt Uppsala
Detta är en ledarkrönika. UNT:s ledarsida är liberal.
Jag har kommit till insikten att man känner stolthet över sin hemort först när man känner sig hemma där. Och för att känna sig hemma någonstans måste man känna sig behövd, uppskattad och välkommen. Om omgivningen inte visar uppskattning för den man är och det man gör, eller över huvud taget inte lägger märker till ens existens, kan man aldrig känna någon tillhörighet varken till människorna eller orten man bor i. Därför har det i många år kvittat, huruvida jag skulle bo kvar här eller flytta till Stockholm.
Jag minns hur nedstämd jag brukade bli varje gång pendeltåget från Stockholm närmade sig Uppsala och hur tunga stegen kändes på stationsperrongen. Jag hade ingenting här att hämta - tänkte jag gång på gång.
I dag känner jag längtan hem till Uppsala redan när jag sätter mig på pendeltåget i Stockholm. Till råge på detta är jag numera en självutnämnd (obetald) PR-konsult för Uppsala då jag i alla mina besök i andra städer marknadsför staden. Det är inte längre så självklart att jag i tid och otid ger mig av till Stockholm för att besöka mina vänner, utan jag övertalar dem att gästa mig i stället och samtidigt upptäcka Uppsala. I min enkla, dock effektiva, marknadsföring ingår inte så mycket reklam om våra två universitet, närheten till Arlanda och Stockholm eller våra många framgångsrika Bio- och IT-bolag. Att få hit gäster och turister på besök, eller nya invånare som föredrar att bosätta sig i en "kul stad", behövs det (också) andra argument till.
I vår iver att göra Uppsala mer attraktivt i andras ögon vittnar jag ofta om att Stockholm i vissa sammanhang ses som en hotfull konkurrent med oförtjänt stora fördelar, snarare än en värdefull guldgruva för att få hit turister och företag, eller att ha frukbara samarbeten med. I somliga miljöer får man nästan inte nämna Stockholm i syfte att inhämta inspiration för det påstås att "det hindrar oss att skapa en egen identitet" och att "Uppsala länge har lidit av storebrorskomplex och staden ska icke längre vara Stockholms lillebror".
Uppsala har alltid haft en egen identitet, men vi kanske inte har varit så bra på att förmedla det budskapet internt och utåt. I alla andra länder är man mycket stolt över sin huvudstad och samma förtjusning över huvudstaden vittnar jag ofta om, i andra kommuner i Sverige - dock inte alltid i Uppsala.
Att känna stolthet över sin egen hemstad utesluter inte att man även får hysa patriotiska känslor för sin huvudstad. Och min beundran för Stockholm har inte avtagit på något sätt, bara för att jag har återupptäckt Uppsala.