Innerstaden byter skepnad
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Och Slottsbacken där skolbarnens krokus lyser som glada färgfläckar? Man tror inte sina ögon och det ska ju bara bli bättre med en fullkomlig explosion av blomster lagom till den linneanska jubileumsveckan.
Visst behöver Uppsalas innerstad en ansiktslyftning. Även om jag kan sakna småstadskänslan inser jag att framtidsstaden Uppsala behöver något annat, något som tilltalar morgondagen. Och till morgondagen hör ett brett spektrum av butiker, krogar och kaféer som kan attrahera generationen mellan 25 och 35 år.
För alla oss som är 35+ kan det ju då och då vara kul att känna sig yngre än man är, att beundra häftiga kjolar i skylten, att klättra upp för en barstol och sippa en latte och bita i en bagel, att känna sig som en i stimmet. Men i ärlighetens namn måste det finnas en parallell marknad för stadskärnans affärsidkare, en som vänder sig till alla andra Uppsalabor.
Riktar alla affärsidkare på exempelvis Svartbäcksgatan och Dragarbrunnsgatan bara in sig på unga konsumenter får inte bara vi äldre problem utan också butiksägarna. Tro mig.
För alla oss som vill fortsätta känna igen oss i det gamla Uppsala kan det bli lite problematiskt. Ty ska Uppsala komma ut som storstaden som kan tävla om den penningstarka delen av befolkningen måste staden omvandlas, det inser vi.
Men Uppsala får ju inte bli ett lightversion av Stockholms SoFo utan måste kunna visa upp en egen stadsidentitet. Och vilken är den? SoSko, kanske, dvs South of Skolgatan?
Förvisso är Uppsala studenternas stad men studenterna utgör ju bara en minoritet, om än ganska stor. Uppsala är också undersköterskornas, tandläkarnas, pensionärernas, förskolebarnens, lärarnas och torghandlarnas stad. I själva verket är Uppsalas identitet den myllrande mångfalden där få är infödda och majoriteten är födda någon annan stans, t ex i Transtrand, Tammerfors eller Teheran.
Risken är att om stadskärnan blir alltför ensidigt inriktad på en socioekonomisk grupp i samhället kommer Uppsala att bli en ännu mer segregerad stad än vad som redan är fallet. Vi måste ju alla kunna känna oss hemma i staden, oavsett om vi vandrar i Hågadalen, flanerar utmed ån, skyndar till en föreläsning på BMC eller ägnar oss åt fönster-shopping i galleriorna.
Mångfald lönar sig, det har banker och vissa delar av näringslivet insett när det gäller dem som är födda utanför Sverige. Åldersmässig och social mångfald lönar sig också. Det borde synas i stadskärnan.
kersti.kollberg@telia.com