Inflation och hunger

Prognosen om inflationens utveckling i Venezuela är värre än väntat.

Demonstranter i Venezuela. Mannen till höger önskar sig ett land där befolkningen inte behöver äta från soporna.

Demonstranter i Venezuela. Mannen till höger önskar sig ett land där befolkningen inte behöver äta från soporna.

Foto: Fernando Llano

Uppsala2018-07-27 00:30
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.

Inget barn borde behöva växa upp i Venezuela. Den förkrossande sanningen är att många barn faktiskt har slutat växa. Den akuta bristen på mat har gjort att åttaåringar ser ut som treåringar. Dessutom har spädbarnsdödligheten ökat. För fyra år sedan hade Venezuela problem med övervikt, nu ekar hyllorna i landets matbutiker tomma. Befolkningen har i genomsnitt förlorat nio kilo per person på ett år. Hela livet har blivit en kamp för mat. En vanlig dag kan börja med en oändlig kö för att få en nummerlapp till nästa kö, där rykten säger att en eventuell chans finns att köpa matolja. Mediciner är för dyra, eller finns inte att tillgå.

Förre presidenten Hugo Chavez ekonomiska luftslott sprängdes och välståndet baserat på landets stora oljeresurser försvann. Sittande president Nicolas Maduro följer klassiska steg mot enväldigt styre, med förtryck av oppositionen, valfusk och maktförflyttning från parlamentet till honom själv. I maj i år vann han ytterligare ett internationellt kritiserat presidentval.

I veckan nådde det ekonomiska kaoset nya nivåer. Hyperinflationen är enligt den regionala IMF-chefen Alejandro Werner lik den Tyskland hade 1923. Han beräknar att närmare 20 procent av landets BNP kommer att försvinna i år, och att inflationen kommer att ligga på 1 miljon procent vid årsskiftet. Presidentens plan för att ta sig an den galopperande inflationen är att plocka bort fem nollor från sedlarna. Men det är en symbolisk insats som inte kommer göra mycket skillnad. En pensionär berättar för The Guardian att han troligen kommer behöva köra sina pengar i skottkärra till affären för att köpa mat, likt Tyskland på 1920-talet. Detta eftersom pensioner betalas ut kontant.

Det är inte svårt att hitta exempel på hur regimens politik påverkar människor negativt. Snarare finns det så många exempel som gestaltar den misär som venezuelanerna lever i att det är svårt att välja. Trots det finns de som inte fattar. Samtidigt som barn svälter på gatorna, eller dör bara dagar efter födseln på grund av bristande läkarvård arrangerades så sent som i februari en föreläsning med titeln ”Den dolda sanningen om Venezuela” i ABF Jönköpings lokaler. Den som skulle redogöra för denna var Moira Méndez-Romero som talade på Kommunistiska partiets kongress året innan. Att det socialdemokratiska bildningsorganet låter sig bli en del i kommunistisk propaganda är förkastligt och under dess värdighet.

Situationen i Venezuela blir inte bättre, snarare förvärras den. EU införde i november 2017 sanktioner, men mycket mer måste göras för att hjälpa Venezuelas befolkning. Driftiga venezuelaner migrerar till Colombia där de har börjat väva ihop de värdelösa bolívar-sedlarna till handväskor. Än svårare blir det att lappa ihop ett söndertrasat land under socialistisk styrning.

27/7 2018