Utanför Systembolaget stödjer sig en man på sin käpp med ena handen. I den andra håller han en smutsig pappersmugg, till hälften fylld med mynt. Det finns enligt Upplandsnytt (11/3) femtio tiggare i Uppsala. De flesta är romer och har tagit sig hit från Östeuropa för att fly undan fattigdom och diskriminerande trakasserier.
Antiziganismen är utbredd i Europa. I många länder nekas romer grundläggande mänskliga rättigheter, enbart på grund av sin folkgruppstillhörighet. Enligt Europarådet utsätts romer för polismyndigheters diskriminering i så mycket som 19 europeiska länder, och folkgruppen ligger på grund av detta långt efter den övriga befolkningen vad gäller utbildning och sysselsättning. Många fastnar därför i fattigdom.
Även den svenska polisen har avvisat romer, med påståenden om att de genom tiggande bryter mot utlänningslagen. Man anser att de därigenom inte kunnat försörja sig på ett ärligt sätt, men avvisningarna är olagliga. Bland annat JO har riktat hård kritik mot myndighetens agerande eftersom varken tiggeri eller dagdriveri är brottsligt. Som EU-medlemmar har de avvisade romerna laglig rätt att vistas inom Sveriges gränser.
Det finns de som föreslår att tiggeriet kriminaliseras. Det är knappast önskvärt att människor tvingas gå på gatan för att överleva, men fenomenet är inget annat än ett symtom på fattigdom och desperation. Det verkliga problemet är romernas undermåliga levnadsförhållanden och bristen på mänskliga rättigheter. Vad de femtio tiggarna sökte i Uppsala var ett bättre liv, med arbete och försörjning - deras dröm var något annat än den misär man i hemländerna lämnat bakom sig.
Kriminalisering är inte ett trovärdigt alternativ. Till och med ett välfungerande förbud mot organiserat tiggeri är svårt att tänka sig. I de fall där tiggare samarbetar har det snarare än ”ligor” visat sig handla om familjer som bor och frivilligt arbetar tillsammans. Det bästa sättet att utrota tiggeriet är i stället att bejaka de rättigheter EU-medborgare oavsett folkgruppstillhörighet har. Detta står i bjärt kontrast till de metoder vi hittills sett. Men i ett unionsperspektiv leder kriminalisering och avvisning av laglydiga människor bara till att misären flyttar på sig.
Ett svenskt tiggeriförbud vore en icke-lösning. Det enda det skulle åstadkomma är att slussa trakasserierna, fattigdomen och mannen utanför Systembolaget vidare till nästa land. Då är det bättre att göra upp med antiziganismen.